Skogen och Herman

Men..... Vad är nu detta då???

Regn? Skulle det verkligen regna idag?
Fattar ingenting. Var så säker på att jag skulle få en dag i skogen, idag också. Inte för att man inte kan gå i skogen när det regnar men jag tänkte ju plocka bär och söka svamp. Men det är så trist att rensa blöta bär och blöt svamp.
Jaja men jag är ju bra på att omprioritera...
Blir dammsuga, läsa bok, å laga mat i stället.
Dessutom ska jag bära in ved idag. Det är dags nu. I går monterade Kenneth tillbaka skorstenen. Den har legat på backen sedan vi bytte vindskivor och målade. Den fick en annorlunda placering än tidigare. Längre ut från huset.
Blir bra med en liten mys.brasa.

I går hade jag och Bonzo en fin dag. Vi tillbringade dagen med Annica, i skogen.
Egentligen så blev det mest jag som var med Annica. Bonzo han drog ganska tidigt från oss.
Jag förstod att vi nog korsade Bonzos stig som han använder när han sticker till Kjell, å då kunde han ju inte låta bli.
Nu var Kjell inte hemma och inte grannarna Mari och Kent heller. Så då fick vi allt trava efter jycken. Men inte var han klar att hittas när vi kom fram. Inge folk och ingen hund fanns någonstans där kring Kjell.
Så det var bara att ta ett annat spår tillbaka till Annica. Det blev väldigt ynkligt med svamp. Men massor med frisk luft, motion och trevligt sällskap. Dessutom så såg vi mängder med blåbär.
Väl tillbaka så drack vi kaffe ute på Annicas altan.
Riktigt mysigt sensommarväder............. Precis sånt väder som jag tänkte att det skulle vara idag. Tänkte jag alltså.
Efteråt fick jag skjuts hem av Annica.
Bonzo fick skjuts hem av Kjell en liten stund senare.

I gårkväll gick jag ner i pysselstugan. Tanken var att jag skulle röja lite.... Som sagt är det nåt jag är bra på så är det att omprioritera.
Det blev att göra gratulationskort i stället.
När jag är i pysselstugan så har jag alltid igång en ljudbok. så i går lyssnade jag klart på trälig sak av Arne Dahl. När den var klar så ladda jag om en ny bok från traven med olyssnade böcker. Blev Herman Lindkvist som läste kåserier, Blå tummen heter boken. Hade inte lyssnat länge så kom jag på mej själv att skratta högt, han är ju inte klok den mannen. Jag skrattade så att tårarna rann.
Är det bara jag som kan komma på mej själv med att om jag är ensam och skrattar högt blir jag som lite skamsen? Jösses bara ingen hör mej!!!!!!
Så dumt, varför blir det så??? Det är väl en underbar egenskap att kunna skratta högt fast men är ensam. Å vem tror man det är som lyssnar om man är ensam.
Nå men när jag en stund senare gick upp från pysselstugan så kändes det som om mungiporna fastnat bakom öronen. Jag var så där himla glad resten av kvällen. Bara log.
Som sagt: Herman Lindkvist är så himla bra.

Nä men om jag skulle ta tag i dagen och se vad jag kan göra för trevligt av den.

Kaffe och ett vattenglas. Bra början sen får vi se.

Ha det gott alla.