Resten av Pingsten

Måndag och idag är det ett välbehövligt regn ute.
Gräsmattan jublar och även allt annat som växer ute.

Får se om det går att måla några knutbrädor eller om det bli en målarfri dag.
Ser just nu ut som om jag kommer att göra bort lite jobb nere i pysselstugan i stället.

Få se nu??. Undrar hur långt jag skrivit om min helg? Jo men just det: Fin middag på Trescorona i Älvsbyn, Städdag på badplatsen och Irénes födelsedagstårta.

Då fortsätter jag där någonstans. Annica...
Det är ju inte så gott om grannar här men nästan 1 km bort har Annica sin sommarstuga, hon kom på lördagseftermiddagen fullastad i kassar. Hon bjöd på surströmming i mygghuset. Så himla gott det var, för att inte tala om så himla trevligt det var.
Egentligen är det lite konstigt: Vårat mygghus är egentligen inte stort men se det sväljer många gäster.
När alla gäster skulle fara hem till sig så ville Vilja stanna och sova över. Tänk så glad jag kan bli av ungar som vill stanna.

Å här var det tänkt att jag skulle lägga in några bilder........ Hittar jag igen kameran????? Men se icke det. Slarvfia.

I går blev det lite soft start på dagen. Vilja var ju här och dessutom var det ju prinsess-dop på TV.
Efter middagen bar det iväg till Hedan, lite häng med Lundgrens/Ringströms.

Den som inte gillar kärleksdravel kan sluta läsa nu.....

Gör nåt bra av denna dag och Ha det så gott.....

För er andra så ska jag skriva om den här maken jag har.

På mitt ex-jobb fanns det folk som förfasades över att inte Kenneth aldrig uppvaktade mej på alla hjärtans dag, Bröllopsdagen, Morsdag (Jag är inte Kenneths mamma, så det så) och andra såna där dagar. Det är inte sån Kenneth är. Det är inget jag saknar för i så fall hade han nog uppvaktat.
Det är inte sån jag heller är men se det han gjorde för mig i lördags det är en handling som slår all sån där kommersiell uppvaktning.

Min hus-målning alltså. Kenneth är ju en allsysslare, räds inte för att suga i och fixa både det ena och det andra. Men se måla, det avskyr han. Därför tänkte ju jag att han skulle slippa vara med nu när det målas hemma hos oss. Det är väl en kärleksförklaring av bästa kvalli-sort.
Det enda som var kvar är gaveln där bak som ingen ser. Den är stor och den är hög. Dessutom lutar backen så det går inte bra att ställa upp något bra att stå på.
Fixaren Kenneth bestämde att han skulle sitta i traktor och flytta mej så jag skulle komma åt att nå från skopan. Bra, då skulle jag ju göra den sidan någon dag när han var ledig. Det var i lördags.
Men just när som allt var klart så sa jag:
-Men ska vi verkligen meja ner hela vackra blomsterängen med traktorn. Nä det går inte. Det får bli långstegar. Nä det går ju inte höll Kenneth med om.
Kenneth iväg och hämtade långstege och jag begav mej uppåt. Kom halva stegen.......... Stopp, hur gärna jag än ville så klättrade inte benen ett enda kliv till. Jag tordes helt enkelt inte tillräckligt högt på stegen. Stod där svettandes, kväljande och så himla besviken på mej själv.

Men ta hit sa Kenneth.
Greppade en pensel och en hink med färg.
Sen blev han kvar hela förmiddagen med mej och målade. Han klättrade på de höga stegarna jag höll till på marken eller de låga stegarna.
Å hela tiden bubblade det i mitt bröst av tacksamhet, glädje och kärlek.

Det mina vänner smäller betydligt högre i mina ögon än nåt paket på alla hjärtans dag.

Nu ska jag fixa mej en påtår, förbereda middagen, och senare bege mej ner i pysselstugan.

Ha det gott alla.