sitta fast

Hej och godmorgon på er.
Här rullar hösten på helt enligt planerna:
Det blir ruggigare och ruggigare ute.
Rejält mörkt på kvällarna.
Jag har slutat att fundera på att plocka mera svamp och bär, nu får det räcka för denna säsong.
Tänder oftare ljus på kvällarna.
Advent-suget börjar göra sig mer och mer påmind.
Å en massa såna saker.

Kenneth har fortfarande en dryg vecks semester kvar.
Han verkar ha kommit ner i andningen nu. Klar som han är med att såga brädor på sågverket så är det inte så stora projekt kvar nu innan vintern.
Nu på morgonen så håller han på att ställa i ordning fågel-mat-stället. Det ger ju livet lite höst-mys-känslor det också.

I söndags följde jag med Kenneth ut på jakt.
Det var en älgko som blivit påkörd borta vid Mjedsjön som dom var misstänksam att den tagit sig in på Vändträsk-Alträsk jaktmarker. Att den är skadad är helt klart så det vore ju bra om den gick att hitta så någon fick skjuta den.
Nå nu gick det inte så bra. Hunden fick aldrig tag i den skadade älgen. Så det är bara att hoppas att den redan dött av sina skador.
Det som känns extra tråkigt med såna här olyckor är att någonstans finns det en eller två kalvar som inte klarar sig utan sin mamma i vinter.
Måtte dom hitta dom innan dom sakta svälta ihjäl.

Men jag måste ju berätta om ett jaktlag som det gått mindre bra för...
När jag och Kenneth gick ut på morgonen så skulle vi gå ganska långt efter en stor kraftledningsgata. Det är backe upp och det är backe ner, över några myrar och över en bäck.
Det är väl egentligen chansen att få mej en rejäl promenad som gör att jag så gärna följer med på jakten... å det fick jag, rejäl promenad alltså.
När vi kom över ett krön så såg vi något som fanns längre bort på en myr. Eftersom vi gått där förut så såg vi att det där inte brukar vara där.
När vi kom närmare så var det detta som var där... ute på myren, mitt i bäcken:

Å Kenneth som alltid velat ha en 6-hjuling blev som botad. Det går ju köra fast med dessa också.
Vad dessa människor ska ha slitit innan dom varit tvungen att ge upp.
Dessutom låg det ju en skjuten älg på kälken bakom.

Dessutom kunde Kenneth berätta att precis på samma ställe hade han fastnat några år tidigare när han hämtat älg. Men den gången hade han så tur att han hittade en stubbe där ute på myren så han hade något att spela upp sig med. Den stubben hade dom här inte hittat.

Jaja glad att det inte var våran farkost kunde vi fortsätta gående ut till passet.

Nä om jag skulle gå ut och plocka ihop lite krukor och sånt som inte ska vara ute under hösten.
Mmm,,, men först blir det en påtår.

Ha det gott alla