Murklor och måsen

Idag lockar det inte att sitta ute på altanen med morgonkaffet.
Regn och surväder.

Men nu har jag ju en sådan tur som inte är på tältsemester.
Ni som har provat: Allt går i en skala från fuktigt till dyngsurt.

Nä jag är hemma, inne och känner att jag kommer att ha det bra idag också.
Igår var Kent och Vilja här, Kent skulle bara byta ett däck på ett släpvagn som stått lääänge. Men när nånsin går det med ett "bara"?
Nädå, naturligtvis hade bromsarna frusit fast, eller nåt? Så det blev lång stund under släpet.
Nå men då fick jag ha Vilja för mej själv. Vi hade det riktigt trevligt.
På kvällen tog jag och K ett tag i sista försöket........ Att hitta några murklor.
Det har inte riktigt gått så bra för oss, eller om jag säger så: Det har gått riktigt dåligt. Tror vi har hitta 10 svampar sammanlagt.
Nå men det var väl lika bra det då.... jag har hört att dom är giftiga!!!!
Men onekligen väldigt goda.
Så nu ger vi upp och hoppas på bättre lycka till hösten med de svampar som kommer då.

På kvällen for vi till Calle och Doris. Kameran hade jag med:

 Om vi säger så här.... Det är inte riktigt bästa bilden jag tagit på  vännerna men jag ville som bara förmedla känslan av att sitta i deras inglasade altan, myggfönstret på plats och eldar-glade Calle hade naturligtvis en brasa tänd i kaminen. Avslappnat och skönt.

 På bordet en underbart doftande bukett av liljekonvaljer.

 Utsikten från altan är inte heller nåt att skämmas för.
Tänk dom har ett alldeles eget havsbad. Eller det kanske blev en liten överdrift.. Men en egen sandstrand alldeles nära stugan har dom i allafall. En egen söderhavsö har dom också, en bit ut i vattnet.
Medan jag satt och fotograferade mot sjön så säger Doris:
-Den är väl på plats?
-Vem?
-Utkiken.
-Vilken utkik?
Ja men om man tittar lite närmare så sitter det en vit prick högt i en tall ute på ön.
Det är en mås, en mås som har i uppdrag att varna om det händer nåt mindre bra, för ön är ju full i häckade fåglar.

Jag hoppas att dom har något typ av schema så det inte är samma mås som sitter hela sommaren och agerar varnings-pippi.
Försökte mej på en superförstoring och med min lilla enkla kamera fick jag ändå till en bild som om man vet att det är en mås så ser man ju det. Eller hur?

Nä nu ska jag gå och fånga dagen så den inte bara rinner mellan fingrarna.

Ha det gott alla.