Början av Allhelgona helgen

Hej och hå vad tiden springer iväg.

Jag berättade ju att jag var på utbildning i veckan på jobbet. Två intensiva dagar. Intensiva och väldigt givande.
Men att sitta alldeles stilla och lyssna kräver sin man.
Oftast var utsikten den här:

Nackarna på Annelie och Benny. Som ni förstår kunde ju ledan koppla in helt plötsligt. För vad kan annars göra att jag väljer att fota bakskallarna på mina arbetskompisar. Visserligen är det toppen människor, men ändå. Ibland tycker nog jag att jag är lite knäpp. Men bara lite.

Naturligtvis så var jag ju tvungen att ta en bild på grabbarna rakt över bordet. Hihi........ Dessutom la både P4 och Bengt upp armarna precis i samma minut. Samma rörelse, jag tänkte strax att jag fått dubbelseende igen. Men inte det.... De var som Rävarna på isen, de man såg på den tiden det var svartvita filmsnuttar på Tv. Minns ni????

Undras vad programmet hette??? Jag minns ju att jag vetat vad det hette, men se just ju är det borta.... ???? . . . .

Ulf . . . ??? Någonting hette programledaren....

Nå men nu är utbildningen slut och det är vardag igen på jobbet.

Nästan iallafall.

Men jag måste visa en bild som min parhäst på jobbet tagit, Annelie alltså. Det är hon som fick på mej mössan och vantarna. 

Inte sant vad vi jobbar bra ihop. Dreamteam.

Stilig eller hur???

Tänkte ju att jag skulle skriv ner lite stödord vad jag egentligen skulle skriva om ikväll.

Det gjorde jag inte. Alltså har jag ingen aning vad jag ska skriva om. Nå men då kan jag ju sluta nu. Nä jag ska bara skriva:

Jag och Kenneth varit på kyrkogården ikväll.

Vi var förbi Irénes grav, goa kompisen min om ni minns. Hon som jag fått klara mej utan nu i fem år.

Vi var också och tände ett par ljus på den stora familjegraven som vi har där borta på Lundagård.

Vid minneslunden blev vi kvar ett bra tag. Att stå där och tillåta sig känna all den svidiga saknaden efter ett älskat barn som inte finns i livet längre. Det är inte alla dagar vi orkar tillåta oss sakna så. Men ikväll tillåt vi oss att göra det.

Kändes bra, kändes som om det ändå gick ganska bra att komma igen efteråt. 

Skulle tro att det kommer att bli fler besök för oss på kyrkogården under helgen. Skogskyrkogården är ju en väldigt fin plats att vara på både den här helgen och runt jul. Skogskyrkogården, det märks att det är en nyare gravplats. Där lyser om möjligt ännu fler ljus än på Lundagård. Vi kommer nog att söka reda på deras minneslund för en stunds eftertanke.

Nu tror jag att jag ska göra natt. Eller iallafall ta boken med mej och skutta upp i sängen.

Ha det gott alla.