Sparrisarna vid samma bord.

Hejsan
Minns ni att jag och mina kompisar i Syjuntan grubblat vad vi skulle ha för namn. Man kan ju inte heta syjuntan. Men det har gått tungt. Inget har varit bra.
Idag fann vi vårat namn. Eller egentligen var det ju inte vi utan det var Marti. Han på Café Rävasten ni vet. Marti frågade om "alla sparrisarna satt vid samma bord"? Vi hade beställd deras goda paj och alla valde just den med fetaost och sparris... Gudarns så goda de är.
Men självklart....
Så från nu heter vi Sparrisarna vid samma bord.
Vi i Syjuntan hade träff idag på Café Rävasten. Inte alla gånger vi bara träffas och arbetar.
Ibland bara njuter vi, av varandras sällskap. Inte dumma grejor det...

Innan jag cyklade hem hann jag och vara med på fikapausen i köket på Cafét.

Bara glada miner...

Jag och Kenneth har börjat jakten på Kantareller. Kantareller är det minsta vi fått än så länge. Men väldigt gott om skogspromenad och mygg blir det.

På köpet får vi också kalasmycket friskluft och svettiga kroppar. Det är rent hälsosamt har jag hört.

Nå men det är ju inte allra sämst det. 

Men helt utan blev vi inte nu sist när vi var iväg. Tidigare har vi blivit helt utan. ..... Blir många fler promenader i skogen framgent tänker jag.

Här är det posering med de första morötterna för säsongen. Enligt Vilja är de supergoda.

Blåbärsgröt. Mmmm. Inte fel det heller. Finns massor av blåbär ute i skogarna, så nu blir det frossa i mera blåbärsgröt, blåbärsbullar å sånt.

Enligt Vilja så är hon inte för liten för att lära sig att skjuta luftgevär... 

Å hon har ju helt rätt. Det enda som återstår är att lära sig sikta och att orka hålla i geväret.

Men det kommer det också.

På mitt bord tronar de underbaraste Pioner. Inte från min blombänk dock, de bara regnade sönder. Nä det är Annica som dök upp i går med dessa skönheter. Luktar gör de också. Sniff, sniff... Mmmmm.

Jag bestämde mej ju i sommaren för att sticka under sommaren så jag skulle kunna skicka en kartong med baby-kläder till Erikshjälpen eller nån annan organisation som kan tänka sig att ta mot. Kommit en bit på väg som ni ser. 

Mina rara vänner i "Sparrisarna vid samma bord", Ulrika, Bodil och Helén stickar också på sitt håll. Kommer att bli så skojigt att få skicka iväg och vet att vi kunnat hjälpa någon mamma att hålla värmen på sin nyfödda.

Nä men om man skulle ta och kamma till luggen för nu ska vi iväg på nästa trevlighet. Det vankas Surströmming hos Calle och Doris.

Återkommer.

Ha det gott alla