Folkrace och sånt

Tror till och med att kameran tuggar sand. Känns så nu på morgonen när jag skulle tömma helgens bilder.

Vilket kanonväder vi har nu. Rena rama sommaren alltså.

För att inte tala om helgens väder, kalas alltså.

Den som har provat vet. Men för er som aldrig provat: Folkrace och vackert väder = sandstorm. Sand överallt.
I näsan, i öronen, i mun och ögon, i fikaväskan, i skorna mellan tårna. You name it, alltså överallt. Åxå kameran är alldeles full av sand. Men den funkar, den bara knastrar lite.

Det har ju varit återigen en sån här helg när Kent har samlat hela våran familj för att hejja. Hejja har vi gjort men oturligt nog så räckte det inte till pallplats denna gång.

Men det hjälps inte. Jag är barnsligt förtjust av Folkrace. Att det då blir av att fara får vi tacka Kent för.

Ett svep runt på publikplats:

Tidigare i veckan så ville Vilja sova här. Visst fick hon det. Visserligen var det redan kväll när hon kom så det var inte så mycket att spela på, dagen efter var arbetsdag, även för Vilja.

Men ett kvällsfika, borsta tänder och läsa några sidor ur en bok. 

Efter vi läst klart sträckte Vilja upp armen och släckte lyset. Medan armen var på väg tillbaka ner i sängen somnade hon. Så häftigt att se men som sagt: Det går så himla fort, blinkar man så missar man allt. 

Kvällsfika fick hon bestämma alldeles själv. Så efter en rundtur i landet så blev det så här.

Jaja. Tror att hon läst på om det här med näringslära. Inget dumt val.

I veckan har det blivit flera svamp-letar-utflykter. Visserligen hamnade jag och Annica en dag så vi inte riktigt visste var vi var. Nå men vi hittade hem efter en lite utflykt ute på okänd mark. Kändes ju som tryggt att vi var två när vi nu skulle hamna lite snett. 

Tyvärr har det inte varit stora mängder svamp vi fått ihop............ Egentligen väldigt lite.

Men trevligt sällskap har jag då fått.

Det här är en sån där vecka när det händer saker.

Det är tvådagars dropp för mej, behandlingen jag får för den där nerv-muskel-sjukdomen som heter......... Myasthenia Gravis. Varje gång jag ska skriva eller säga vad sjukdomen heter får jag tänka igenom, tänka ordentligt igenom vad det nu var det hette.

Sen ska Jimmy till Kalix lasarett, Trafikmedicinska enheten. Han bör ha med sig en anhörig. Till det passar jag och Kenneth in.

Sen så var det då en surströmmingsskiva i Alträsk. Tradition och skoj.

Slutet på denna vecka innehåller ett 40-års kalas. Jimmy har öppet hus på söndag eftermiddag, bjuder på fika. Klart att vi ska dit och gratta.

Nå det var det. om jag nu skulle leva i nuet..... Inte ett moln på himmeln. Blir nog lite blåbärsplock, eventuellt en svamprunda men annars lutar det till att idka altanhäng med solglasögon och inte så mycket långärmat, varken på armar eller ben.

Men nu först blir det en påtår ute på altanen.

Ha det gott alla.