onsdag 10 september 2014

Svamp, svamp

Det jag vet om denna dagen är att jag inte ska och plocka svamp.
Kommer inte på fråga.

Igår vet du ju att jag grubblade om jag skulle ta svampkorgen eller blåbärshinken. Det blev svampkorgen som vann. Konstigt va??? Eller nä inte ett dugg konstigt.
Vi (jag och jycken) begav oss iväg, jag på något ostadiga ben. Ostadiga av både det här himlans synfelet jag har som gör att det är dubbelt av allt här i livet, dessutom ostadiga ben av den otroligt dåliga magen jag har som gör att jag inte har behållit någon mat nu sedan förra onsdagen.
Nå men vi tog det lugnt och försiktigt.... Jag iallafall, Bonzo betedde sig som om han ätit raketbränsle till frukost. Men han sprang inte från mej  iallafall, bara runt runt och fram och tillbaka.
När vi hunnit någon kilometer och just kommit fram till ett av de bättre kantarellställena så drog han. Alltså plötsligt så var bara Bonzo borta.
Sabla hund. Satt mej på en stubbe och spanade och lockade en stund men se, jag var onekligen väldigt själv kvar där...
Upp med mobilen. Ringde till Kjell:
-Hej Kjell. Är du hemma.
-Jadå, är Bonzo på väg?
-Jamen antagligen.
-Jag håller utkik.
-Tackar.
Numera behövs inga långa förklaringar när jag ringer till Kjell. Han vet och han ställer upp. Bara lägger ner det han trodde han skulle göra och håller sig hemma och med ett öga ute på sin gård så väntar han in min rymmare. Tur man har rejäla vänner.

Nå men det var ju bara för fru Lundgren att påbörja promenaden hem.
Då kände jag att jag gått för långt. Det var ju en sak att gå efter det som kallas hedbasen, där är det ju platt och ganska lättgått men sen uppför berget på baksidan av vårt skifte och sedan klättra nerför mellan alla storstenar.
Fy så ynklig jag var innan jag var hemma. Trodde inte jag skulle orka.
Hade till allt det andra åkt på en redig insulinkänning. Alltså på tok för lågt blodsocker. Darrig och väldigt, svag och något så otroligt korkad. Att man blir korkad av för lågt blodsocker det hör som till. Det är bara inte sant så många dåliga beslut man tar. Jaja, till sist såg jag taket på ladugården och visste att ajg kommit rätt.
Väl hemma så åt jag mej ett äpple och då var det som om livet ljusnade.
Ännu ljusare blev det en stund senare då Kjell kom på fyrhjulingen och levererade Bonzo.
Jag hade lite lite kantareller i korgen och några fina ex av aspsopp, lite, men trots allt så fick jag några svampar med mej hem.
Blev till att vila resten av eftermiddagen.
Efter Kenneth ätit middag så tog vi bilen, jag vill så gärna på en sandhed. Tänkte att jag skulle få mej lite sandsopp. Att Inga-Lill har plockat och torkat åt mej det vet jag ju men det hade varit kul att hitta egna.

Nu blev det ingen sandsopp men Karl Johan. Tänk att enda gången jag sett Karl Johan tidigare var när jag gick svamkurs.
Kenneth håller på att vara en fullfjädrad svamplockare. Kolla vad han kom och bar på och sa: Öhhh, Monika. Har jag hittat Karl Johan????
Men skulle tro det.


Vi hittade massor.
Satt länge i går och rensade och skivade. Fyllde hela svamptorken innan läggdags så nu ska jag strax tömma torken och fortsätta rensa och skiva igen.

Kanske jag går och plockar blåbär i eftermiddag............. Kanske....

Ha det gott alla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar