Umeå tur och retur

Det blev inte många timmars sömn i natt. Men det får jag ta igen någon annan natt.

Måste ju berätta om mitt läkarbesök i går i Umeå och framför allt resan dit och hem.
Blir ett långt inlägg men jag ska försöka fatta mej så kort jag bara kan.
Eller klart jag skulle kunna sammanfatta det hela med strul, väntan, sent hem, jobbig undersökning, blåljus och trött. Men jag gör den längre än så.

Som jag berättat tidigare så skulle jag till Umeå på sjukhuset och göra en muskel och nervtest. För att få lite guldkant på dagen så tog Kenneth ledigt för att följa med. Bara det alltså, jag var ju ganska orolig för både undersökningen och vad dom skulle hitta. Kändes väldigt bra att vara två.
Dessutom är ju både jag och maken väldigt befriade från resvana.

För att förgylla den ännu mer så bestämde vi oss för att åka tåg.
Mysigt tänkte vi. Vi hade ju sett Norrtågens moderna vagnar, superkonfort, som visserligen inte klarar av vintern i norr. Men den är ju ett minne blott nu tänkte vi.
Vi fick några höjda pekfingrar som sa: Akta er vi har nog hört att man ställer in tågen om det är för få bokningar.
Men ska man vinna så måste man satsa. Så vi bokade tågbiljett....

Det hela började när vi skulle lämna bilen på tågstationen.
Var kan man parkera längre än två timmar?????
Hittade ingen långtidsparkering och tidigt på morgonen var det ju också så inte hade vi någon att fråga. Till sist så sa vi att det kan inte hjälpas, vi fick ställa oss på en två timmars parkering och ta smällen med parkeringsboten när vi kom hem.
Så var det då nästa fas. Hitta tåget. Visserligen så såg vi tåget men det kunde ju inte vara det????
Frågade till sist en tjej som klev på tåget om det var rätt tåg....... Ju det var det men det var ett utbyteståg. Ja jösses.. Inte modernt, skramel skramel. Å var fanns kaffeförsäljningen som vi läst om. Ja inte på det tåget i allafall.
Nå men vi som iväg och hade en trevlig resa ner. Framme i tid, järnet i väg och söka kaffe.... Blev en bulle också.
Sen var det bara att vänta till jag hade min undersökning. Vi tog en promenad runt detta gigantiska lasarett i underbart väder. Vi åt en god lunch å så var det dax...
På min kallelse stod det att undersökningen skulle ta tre timmar. Å det gjorde den. Aktiva tre timmar. Det var massor med folk i rummet. Dom bytte av varandra lite då och då. Dessutom hade dom festliga titlar (stod ju på deras namnbrickor).
 Tänkte att jag skulle memorera dom men sen det gick som det brukar, det mesta glömt. Men det var läkarstuderande , underläkaren och leg biomedicin analytiker, och Ryska Olga heter nåt med fysiologilab,,,, å vad läkaren som tog alla beslut hade för titel minns jag inte.
Nå men i tre timmar skickade man ström genom massa olika nerver så jag satt som en spratteldocka på britsen. Där emellan så stack man in nålar i musklerna som läste av när man sedan skickade strömimpulser. Ja det var timmar att minnas.
Min svanskota minns också gårdagen. Halvligga på en undersökningsbrits tar på gammelkroppen. Nå men till sist var då undersökningen över.
Svaret skickas till min läkare.
Att det bara blev tre timmar var för att jag var så duktig, sa dom. Det tror jag på.

Nå men sedan blev det tid för ett kort kaffe-intag på stationen innan tåget skulle gå tillbaka till Boden.  Vi satt och lyssnade på en speaker i högtalarna som berättade om försenade tåg. Men inget av dom var vårat så det kändes ju bra.

När vi kom ner på perrongen så säger hon i högtalaren att vårat tåg är inställt och ersatt med buss.
Jösses, då blev det smått dramatiskt.Bara några minuter på oss att hitta bussen. Så länge vi var inne i tågstationen så såg vi åt vilket håll vi skulle, fina skyltar........ Men när vi kom ut?????
Rusade in på ett reseinfo.. Dom måste ju veta... Äsch dom stängde ju 16.00 och nu var klockar efter 17.00.
Men Kenneth hittade till sist en skylt där det stod varifrån bussen till Luleå skulle gå.
Ganska besvikna satt vi då på en knökfull buss och inte på ett modernt tåg.
Jaja men nu var vi så trötta så bara vi kom oss hem så var allt grönt.
Vet ni om att bussen från Umeå stannar med två längre uppehåll efter vägen?????
Skellefteå, stopp i 40 minuter. Byte av kusk och i och urlastning av paket.
Piteå stopp i drygt 20 minuter. I och urlastning av paket.
Slutstation på den bussen var ju Luleå. Väntade i 45 minuter på bussen till Boden.
Så var vi då äntligen på väg mot Boden, kraftigt försenade men ändå... Snart hemma.

Men så i Sunderbyn började bussen blinka och gå ner i fart. Vi tittade på varandra och tänkte att här finns väl ingen hållplats?? Då såg Kenneth: Blåljusen... Vi hade blivit stoppade av polisen med blåljusen på.
Spännande värre för en stund men inte så länge. Det var bara så enkelt att polisen hade ett fyllo som skulle hem från Luleå till Boden och Polisen ställde inte upp på färdtjänst men godhjärtade män som såg till att han kom sig på en buss hemåt.

Var väl en trevlig gest.

Så var vi då hemma i Boden igen och nu kommer nästa solskenshistoria..... Det fanns ingen parkeringsbot på bilen. Gör om det om ni kan.:
Nästan 18 timmar på en tvåtimmars-parkering utan parkeringsböter..

Som sagt ett väldigt långt inlägg men det var en väldigt lång dag också.

Ha det gott alla.