Björnbajs och hårklippning

 Jösses vad jag gillar att gå i skogen. Som ni ser så är det inte så mycket snö kvar nu å det är ju fiffigt när man ska skogspromenera. Här är jag i en väldigt brant backe. Det jag har tagit bild på är min kamoflage-färgade hund. Mitt i bild kommer han rusande ner för branten.
Han har kul.

 Mitt i branten ligger det jättestora stenar. Jag känner mej alltid som om jag kommit in i en John Bauertavla när jag går där. Så det gör ju inget att jag inte orkar den branta stiginingen i ett svep utan är tvungen att göra en paus mitt i backen.

 Här syns min promenadkompis betydligt bättre. Men vad som inte syns på bild är att han har ett halsband med en bjällra i. Helt klart toppen när han nästan inte syns så hörs han då i allafalll.
Idag när jag gick i skogen så tänkte jag:
-Jag skulle nog gärna velat se en björn. Tror inte att jag skulle bli så jätterädd. Det är ju inte ofta björnar ger sig på människor som korsar deras väg. Det skulle vara himla skoj.

50 meter senare rycker jag upp mobilen och ringer Kenneth. Har björnarna gått och sova nu?????? Ja då det tror jag säger min man, hur så?
Puh!!!! Vilken tur.
Jag har just kommit till det största björnbajset jag sett. Tycker bestämt att det ryker om det, alltså jättefärskt. Vid närmare undersökning så är det inte varmt. Jag vill inte möta björn på nära håll. Nix, nopp jag har just ändrat mej, vill inte.
Ser ni min handske som jag lagt bredvid?

Det har funnits ett visst behov under ett längre tag att frisera Vilja lite.
Vånda, vånda, hur ska vi få henne att gå med på detta.
Ingen konst, man passar på när flickan har nästan 39 graders feber dessutom så mutar man med ostkrokar. Gick alldeles utmärkt. Hon satt still flera minuter

Ha det gott alla.