Vad var det jag sa?

Jag vet.
Jaja, jag vet.

Man ska inte säga "vad var det jag sa?" och låta så där hånfull som det just låter i mitt huvud. Gång på gång.
Jag har ju använt frasen många gånger idag.
Ljudligt alltså.
Men alltså: Det var ju det jag sa, alltså.

Vi backar tillbaka så ni kan få veta vad som händer.

Kenneth har under en tid haft ont i sina fötter. Ibland så där att det knappt har märkts men oftast så har det varit att jag sett att han haltat. ibland mer och ibland mindre. Ibland ont runt fotleden, ibland längre fram, under tårna, ibland höger fot och ibland vänster.
Men ibland har han haft riktigt ruggigt ont. Som denna helgen. Han har inte kunnat stödja på foten sedan i fredags.

Jag har sagt vid något tillfälle att: Kenneth jag tror du har fått Gikt???
Jag har googlat på Gikt. Sett att hans krämpor har stämt så himla bra mot beskrivningarna.
Nå men idag var han tvungen att krypa till korset och uppsöka Jouren...........
Vet ni vad läkaren sa?????
Å vad sa jag???
Jajamen: Vad var det jag sa?.....

Så nu vet han vad det är som har spökat en längre tid, å nu vet han vad han ska göra för att skynda på tillfrisknandet.
- Ta det lungt, ta pronaxen några dagar så ska det lätta.
Nu var det inte pronaxen utan nåt annat han fick, men ungefär, ni fattar. Det måste vara en hästkur han fått för så fort han har fått ett piller i magen smällen han av och är väck i flera timmar. Nå det är ju bra om man kan sova bort ontet.

Tycker att vi verkar vara som de där samlarna som finns på Tv. Men hos Lundgrens är de krämpor vi samlar på.

Nå men nu ska jag nog greppa boken och göra ett skutt upp i sängen.
Gonatt.

Ha det gott alla.