Vilken vecka, pust

Men vilken jädra vecka alltså.
Pust.
Vi tar det rätt ordning och börjar med tisdag. Den som tycker att det låter som en bedrövlig historia kan ju hoppa ner en bit i texten för det blir trevligare slut än början.
Alltså på Tisdag morgon ringde en sköterska från Roknäs och berättade att Jimmy åkt in på lasarettet. Han kräktes och hade diarré.
-Jaha, jaja. Var det dags nu igen.
 Det händer ju då och då att medicineringen gör att han verkligen mår som en riktigt skurk. Så det var ju inget som gjorde att man blev superstressad.
Att det är tråkigt och synd om Jimmy som kämpar och kämpar, för alla bakslag tar som så hårt, både på fysiken och psyket.

Sen gick det en timme. Då ringde man från lasarettet. Jimmy var superdåligt, kom ner på en gång. Visst, vi satt ju redan i bilen då vi just varit och simmat.
Jag ringde Sara och berättade och bad henne komma.
Körde förbi och hämtade upp Linda och så iväg järnet till Piteå.

Jimmy var ohyggligt dålig. Inte kontaktbar, många värden i kroppen var knappt mätbara, hög feber, kräktes och diarré.
Riktigt, riktigt dålig.
Tur att han hade en ven-port inopererad för det gick inte att sätta in dropp på annat ställe. Blodkärlen hade säckat ihop.
På kvällen började man se förbättringar. Han började få tillbaka ett stabilare blodtryck, febern inte så hög.
Sent på tisdagkväll bedömdes att det inte var någon överhängande fara för hans liv.
Så vartefter for vi hemåt, för vi hade ju alla varit där: Linda, Kent och Vilja, Sara, Elis och Kasper och så vi två.
Naturligtvis hade vi kunnat sova över på någon soffa betydligt närmare men är man beroende av mediciner så kändes det lika bra att komma sig hem och få i sig sina piller.
Morgonen efter direkt vi vaknat så for vi ner igen.
Jimmy var riktigt dålig fortfarande, men oftare och oftare orkade han säga nåt. När vi for hem på kvällen så hade man svar på några av alla prover man tagit.
Jimmy hade både vinterkräksjukan och något som heter Clostridium. Det första behöver väl ingen närmare förklaring men det senare hade bara Linda haft att göra med tidigare. En bakterie man ofta har i sina tarmar utan att det gör nåt men ibland blir dom tossig och löper amok. Dessutom bildar de ett gift i tarmen som gör att man får en diarré som är besvärlig att bli av med.

Vinterkräksjukan........ När jag vaknade på torsdags morgon kunde jag läsa i sms jag fått under natten att alla tre barnbarnen insjuknat. Sen gick det bara en stund så däckade jag också.

Men fy, va jobbigt.

Men idag är det lördag. Jag har varit symtomfri snart i ett dygn. Barnbarnen slutade med eländigt snabbare än mej, Skönt för de små kropparna att slippa dra ut på det.
I dag är jag mycket darrig på benen och ohyggligt törstig, men det kommer sig.
Snart så.

Jimmy hade på sig en tröja och ett par sockar när han åkte in med ambulansen. Tröjan klippte man sönder för att få av honom den. Så det var inte så mycket han hade med sig. De flesta grejor var väldigt överlopps till att börja med.
Men nu finns hoppet igen att han kommer behöva både skor och kläder.  När Kenneth igår var ner med lite kläder, skor och med telefonen så blev han ganska nöjd. Nu kan han nå omvärlden och omvärlden kan nå honom.

Så ni ser, vi har hoppet tillbaka att han klarar det här.

När jag började skriva så skrev jag att slutet på inlägget skulle bli ljusare än början. Då menade jag:

-Hoppet. Går bara bra det här.

-Dessutom så har jag fått jobb. Mitt i magsjukeeländet fick jag beskedet. Visserligen bara ett sjukvikariat på en månad, men för mej som har varit utan jobb i så många år känns det som ett halleluja moment.

Nu tror jag att jag ska ta mej en kopp vatten och en lite paus i sängen.

Ha det gott alla.