I går lämnade jag mobilen hemma när jag for iväg och jobbade på Expansa.
Inte medvetet utan den bara låg kvar på laddning när vi for.
Helt klart en erfarenhet rikare. Jag märker att jag i det närmaste fått många olika ticks för mej. Det är ett evigt flackade med blicken, söker av hela tiden mitt närområde: Var har jag lagt mobilen??? Ett ständigt klappande på fickan och rotande i väskan...... Så sjukt, så beroende man har gjort sig. Men det är så vi gjort det till, vill vara kontaktbar hela tiden.
Dessutom märkte jag när jag var ute på en promenad under lunchen att det finns nästan inga klockor på offentliga platser nå mer.
Så då vet jag hur det var att var utan en hel dag. Behöver jag berätta att jag formligen dök på mobilen när jag kom hem?
Expansa:
Så här såg det ut i går. Jag fixad gardiner till undervisningssalen. Kicko satt och fixade användbara saker på datorn. Ja inte just på bilden då var hon uppe och fotade mej.
Skyltsöndag har passerat sedan sist.
Det blev inte så rysligt med att gå på stan och kolla på Tomtar men annat hann vi med:
Boksläppet i Alträsk, klart vi var där om man nu hade chansen.
Vi har fått en underbar blomma av Kenneths arbetskamrater. Det är som en härligt gäng med hjärtat på rätta stället.
Något vackert att titta på när vi hinner slå oss ner och bara unnar oss att koppla av.
Jag har ju alltid börjat någon vecka före första advent med att göra adventsfint hemma. Kritiska röster har berättat att det är för tidigt, att man ska inte tjuvstarta.
Nu vet jag varför jag i fortsättningen ska "tjuvstarta".
Tänkte ju att jag skulle göra rött och fint hemma redan helgen före advent men då tänkte jag att kanske ändå skulle lugna mej lite.
FEL tänkt. När 1: advent kom så fanns fortfarande alla saker i kartonger ute i förrådet.
Blev till att stressa fram lite röda gardiner och någon adventsstake. Blev bara otrevlig stress med alltihop...
Härmed lovar jag och svär, Ska aldrig mer adventspynta nära 1:a advent. Ska jag göra nåt ska det vara ordnat i god tid. Annars kan det få vara till ett annat år.
Nå men nu har vi både röda gardiner, adventsstake, julblomma på bordet, översnöad gran med belysning ute på altan och en bock som också är översnöad.
Så så fick jag det också sagt att vi har fått massa vit fin snö.
Jimmy då.....
Vi har flängt runt i drygt en vecka och försökt ordna allt möjligt som ska till för att han skulle få lämna sjukhuset, där han då legat nästan 1 och en halv månad.
Tyvärr kan han ju inte bo i Lillpite nåt mer, han behöver hjälp alla tider på dygnet.
Den nya lägenheten är ju inte stor men jag tror att det kommer att bli fint bara Jimmy, vi och Jmmys vänner får vänja oss.
Den här veckan har vi fått se vilka otroligt goda vänner Jimmy har. Man har ställt upp och man har hört av sig, visserligen har det varit väldigt känslomässigt, jobbiga saker som sker när en nära vän är så sjuk. Men vi har klarat av det rätt bra allihop, tror jag.
Att han är ordentligt sjuk är ju inget att sticka under stolen med men det är inget jag skriver om här. Vill ni veta får ni höra av er.
Det som är så himla tråkigt i allt det andra tråkiga är att man som anhörig får slå sig blodig bara för att få rätt information. Fy va mycket dubbelgöra och onödigt grubblande det skapar.
Men rena glädjekickar har jag också haft. Ett riktigt praktexempel är otroligt proffsig och underbar service jag möttes av i kundtjänsten hos Boxer och All Tele. De människorna gjorde min dag.
Jösses det här blev långt och morgone har rusat iväg mot förmiddag.
Strax iväg till staden och ta en massa prover.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar