På med Julradio.se på datorn. Nu redo att skriva.
Måste börja med att berätta att det är med stor sorg jag kan konstatera att min kamera har gett upp. Trasig. Trist, jätte trist.
Funderar på att skaffa en bättre mobil, eller jag menar en mobil med bättre kamera. Kan ju vara läge för att komprimera ihop min ständiga följeslagare till en. För som jag har det nu så är det ju mobilen i en ficka och kameran i den andra fickan, alltid.
Men just det ja. Jag kanske ska börja med att kolla om jag inte har garanti kvar. Men tiden brukar gå fortare än man kan tro, skulle tro att det gått något år längre sedan jag köpte min kamera än jag kan minnas.
Var tvungen göra ett avbrott för att ringa några samtal...... Som vanligt kan jag ju bli hur arg som helst när det inte går få besked när det gäller allt kring Jimmy.
-Att det ska var ett helt äventyr att få veta hur man får tag i nyckeln som hemtjänsten har till Jimmys lägenhet.
-Att informationen om när och hur vi ska bli av med alla hjälpmedel som finns kvar i Jimmys lägenhet också ska var så himla besvärligt att få veta.
Gudarns va sjukt.
Jag känner mej som en satkärring när jag ska vara tvungen att bråka om varje liten detalj. Varför har man inte uppfunnit någon checklista så att nåt kan fungera med automatik.
För att lugna ner mej avslutade jag med att ta några djupa andetag och ringa till Jimmy. En stunds trevligt samtal kan lätta en rosenrasande mammas sinne.
Ja men just det. Dämpa rosenrasande ilska.
Jag har träffat en prattant. Kände att det var läge för det nu. Blir för arg för lätt och för ofta. Så nu har jag fått ordination på att göra sånt som jag gjorde innan allt det här med Jimmy, alltså sånt som är roligt men som jag slutat med. Det är ju inte att tiden inte finns utan att det blir inte av.
Dit hör att jag ska lägga tiden på att vara i pysselstugan, för det har fallit bort.
Nåt mer som måste till är att ta ett fika med någon. Stämma träff med någon i stan och bara prata bort en stund.
Har fått till fikaträff både med Annica och med Kicko i höst/vinter. Men för övrigt är det mest sånt man säger men det blir inte av, som sagt det är nåt jag saknar och enligt prattanten behöver jag det.
Får jobba på det då......
Fredagen var jag och Kenneth flitiga som myror. Vi tömde allt från Jimmys lägenhet och skurade. Visserligen var ju alla möbler borta sedan tidigare. Eller inte alla, allt det där som kallas hjälpmedel står ju kvar.
Vi var en aning slitna på kvällen när vi sjönk ner i soffan, dessutom var vi väldigt överens att träningsvärken skulle infinna sig dagen efter.
-Å det gjorde den.
Å går var det en nöjsam dag. Vi började dagen med att fara med Vilja på Nordpoolen, bodens stora fina äventyrsbad.
Vi hade barahur skojigt som helst. Det går alldeles utmärkt att träna på det sättet också. Prova själv ta dej fram simmandes motströms i en fors.
'
Två nöjda badbrudar, efter allt simmandes och badandes.
Hade jag nu haft en kamera som fungerat så hade ni ju kunnat få sedan någon bild från Julshowen, men se nu funkade ju inte min kamera.
Men vilken tur att man kan låna.....
Här är en bild från när vi var iväg på samma julshow på Pingstkyrkan för några år sedan. Klart att man gör om i showen något varje år men se ängeln var med även i år.
Vi hade Vilja med oss. Denna glädjens kvicksilver. Men av de första 50 minuterna satt hon alldeles andäktigt tyst och bara tittade.
-Trodde jag, alltså.
Sanningen var att nog var hon tyst och andäktig men inte endast av att hon var tagen av allt som hände runt oss. Hon var dessutom ganska mörkrädd. För ibland släktes lyset ner i stort sett helt för att skapa dramatik och ändra på scenen.
Det tyckte hon var läbbigt, då var det bra att trycka sig mot morfar och hålla handen. Men annars så hade både vi och hon en toppentimme.
Tur vi har bästa grannarna som ser till att vi kommer oss iväg. Varje år ordnar de med biljetter till föreställningen och dessutom blir det ett fika som går till historien efteråt, hemma hos dem.
Nä men om jag skulle ta och kolla upp vad som finns hemma, jag har nämligen bjudit hem Syjuntan på middag. Finns säkert nåt jag kan göra nåt gott av. Men det kan ju vara smart att förbereda så jag vet vad jag ska bjuda på.
Syjuntan med det trevliga namnet "Sparrisarna vid samma bord" är det som gäller. Som jag säkert nämnt tidigare så är det Marti på Café Rävasten som namngivit oss. Tackar för det. Vi trivs alldeles förträffligt väl med namnet.
Nu blir det påtår, vattenglas och nå kläder på kroppen. Sedan tar jag tag i dagen.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar