Som vanligt, ungefär.

Så var det då måndag igen. Oftast så mår jag inte så bra på måndagar, känner mej väldigt, olycklig, övergiven och misslyckad men idag tror jag det känns bättre.

Har ju  adventspyntande framför mej. I går så torkade jag av fönstren och bytte gardiner. Blev så fint med röda gardiner. Dessutom har jag fått hjälp med julstämningen utanför. Det är vitt på backen, en tunn tunn hinna som är vit. Tunn men den räcker.

Så idag ska allt med elkontakt på plats. Även de röda dukarna ska fram idag. Skivan med O helga natt i 17 olika framföranden ska spelas. Kan ev bli en liten glögg idag också.

Ja jösses vad jag myser.

Nu lite bilder.

Börjar med min kompis Doris som här sitter och håller i Signe. Hennes färskaste barnbarn.

 Ville så gärna ha en grön krans på toadörren. Men helst inget barr nedanför. Så då klippte jag sönder en grön stickad kjol (fynd från kupan), sydde en tarm, trädde upp på ett hjärta som jag böjde till av ståltråd. Sedan hade jag liggande i en låda ett hjärta i filt. Vola..... Grön krans på toadörren men inget barr på golvet.

 Maken mår mycket bättre. Borta är febern och det tok-onda. Klart att det gör ont i armen när han använder den, men det är ju tur att han har två armar. Just nu är han väldigt vänsterhänt. Han ville följa ut på promenaden igår. Som ni ser är det otroligt dåligt väder men det gjorde inget. Det var så skönt och absolut myggfritt. (syns hunden?)
Men attans nu ringer telereparatören och säger att dom bryter ett tag. Nu gäller det att hinna spara innan det försvinner.
Så där, då var felet avhjälp. Å Du Elisabeth, det var precis som du sa: Det kan ju inte vara så svårt. Men dom har fått byta allt i många hundar meter. Inte stolparna förstås men det andra.

 Åter till våran promenad i går. Tänk att detta att vara i skogen är så underbart när flygfäna har gått och lagt sig för vintern.
Tur att björnarna också gått i ide. I går såg vi en jättehög med björnbajs, å denna gången var det betydligt närmare hemma. Usch.

 När man har varit tillsammans så länge som jag och Kenneth har varit så gäller det att se glädjen i vardagen.
Sedan jag blev sjuk och blivit hemma  när Kenneth far till jobbet så har han gjort min morgonsmörgås klar och lagt in den i kylen.
Nu när han blev sjuk och fick så ont i armen så har han inte kunna bre sin egen smörgås ens. Så då har ju jag gjort våra morgonmackor.
Men idag....... TADA  Den är tillbaka och lika glad och varm om hjärtat blev jag som vanligt.
Att han är så svag i sin högerarm att den nästan inte funkar men min kärleksmacka hade han gjort.
Den mannen gillar jag.

 Nu ska stakarna och stjärnorna upp. Har redan hunnit konstatera att flera behöver nya ljus och glödlampor. Blir till att inhandla i veckan.

Ha det gott alla