Vedkapning och andra trevligheter.

Tanken var ju att jag nu skulle gå ut och klyva ved eller fota och lägga ut grejer till försäljning.
Men efter att ha stått ute i en dryg timme och sålt saker och haft trevliga samtal med skojiga köpare så blir jag inne känner jag. En stund iallafall.  Idag är de kallt ute. 9 grader och en massa blåst. Hurrves.
Min lilla pälsvän är inte pigg, hon ska till doktorn direkt efter lunch. Trots att hon mest bara sover så är det inte kul att lämna henne ensam inne. Också nåt att skylla på när jag inte vill gå ut.
Dessutom måste jag ju skriva blogg.
Viktiga saker.
Inga-Lill har ju varit här några dagar och som vanligt har vi haft det bra.

Det har varit arbetsinsatser, både köra skräp till soptippen, hjälpas åt att lägga ut annonser, sjukbesök, bära och flytta saker. För att inte tala om myggbetten som vi börjat spara på.

Men så har vi nöjessidan: Laga god mat tillsammans, äta och dricka gott, spela kort allt vi bara orkade, promenader, shoppingturer. Åsså en massa prat. Inte klokt vad vi är bra på att prata.
När vi var på shoppingturerna så tänkte jag  hela tiden på att jag hade inköpsstopp. Funkade det? Nix, jag kom hem med en mycket trevlig liten termos, rymmer 4 koppar och håller värmen riktigt bra.

Linda tog en bild på när vi var ute och kapade, och klöv ved igår.. Hon tyckte inte jag klädde mej korrekt. 

Kan jag väl hålla med om, det är inte sant vad fort man fyller foppatofflorna med sågspån. Nå men de är ganska enkla att skaka ur. Ser ju väldigt vådligt ut med den klädseln när man kör motorsågen. Men det är ju inte en riktig motorsåg, en så där tung sak som vibrerar och där sågkedjan går några extra varv från det man släppt knappen. Nä det är en elsåg. Lätt, utan vibrationer och som stannar direkt man släpper knappen. Enda säkerhetsföreskrifter som gäller är glasögon och hörselkåpa. Å det hade jag ju.

Vi var så duktiga jag och Linda. Men som sagt det finns kvar att klyva ved än.

Men det är precis klyva ved jag inte vill idag. Eller kanske jag skulle gå ut och fota och lägga annonser. Nå inte det heller. Jag stannar inne och håller Mara sällskap.

Nu ger jag mej.

Nästa gång jag går ut måste jag se om jag har några kålmalar. Enligt den lokala radiokanalen är det nåt som finns i  hela Norrbotten, massor alltså, å jag har inte sett en enda. 

Ha det gott alla.