Jag glömde ju berätta att när jag var iväg till Tjeckien så var Mara hos Ringströms i Heden. En natt så var Linda tvungen att ta ett foto på Mara och visa hur det ser ut när hon delade kudde med mannen i hennes liv. Visserligen syns det ju på Mara att det är mitt i natten och att hon inte uppskattar blixten från kameran. Annars verkar hon ju ha det bra. Kent som är en man som anpassar sig bra märker inte ens att de delar kudde på nätterna.
Jag skrev förra gången på bloggen att jag inte mådde så bra. Det var nog lite mer än så. Men det ska mycket till innan man klarar av att öppna sig så mycket att det verkligen går att beskriva.
Så här några dagar senare när man fått näsan över vattenytan igen, då, i backspegeln ser man så illa det var. De fyra dagarna jag var ledig var guld värd. Jag försökte jobba undan en massa som jag låg efter med. jag vilade samtidigt som jag mådde riktigt dåligt.
Första känslan av lättnad, det var efter det att Ringströmmarna kom hit och kavlade upp ärmarna och gav mej 3 timmar av sina liv. De skottade tak, hjälpte med alla dessa himla dörrar som inte gick att öppna. Bar in ved. De jobbade och bockade av från min lista, de där tunga sakerna. Klart jag var glad och tacksam medan de var här och jag såg vad de gjorde.
Men det var först efter de farit hem. Då kom känslan.
Den känslan av att jag faktiskt kastat in handduken. '
Att jag slutat kämpa.
Men att få känna sig värdefull och viktig i några timmar, mer behövs inte. Där var livsgnistan igen.
Känslan att det kommer nog att gå det här.
Jag kommer att klara mej själv i livet, jag kan nog bo här.
Känslan av att jag nog orkar fortsätta.
Så skönt att få känna så igen.
En av tak-skottarna in action.
Tack till er. Ni kommer aldrig att förstå hur mycket det där betydde för mej. Men tro mej. Det betydde massor...
Resten av ledigheten var som en dröm. Jag njöt av livet och kände att livet är fantastiskt.
När Kicko kom och hade tid att stanna ett tag så kändes det som glasyren på en god kaka. Den goa middagen på lördagkvällen hos Linda, Kent och Vilja. Eller för att inte tala om när Sara, Petter, Elis och Kasper kom och fikade på Café Rävasten och vi fick en härlig stund tillsammans. Det var bara så mysigt.
När jag var i Tjeckien så köpte jag några Sharonfrukter, väldigt mycket större än de man kan köpa här. Jag har nu bara en kvar. Men ikväll tar den slut, inte sant så goa de var.
I morgon blir det en sån där maratondag. Först jobba från 8 sedan direkt till Jägarexamenkurs. Är inte klar att fara hem före 21 iallafall. Tur att Mara får vara i Heden en sån dag.
Jag har funderat över en sak.
Det måste finnas ohyggligt många i världen som får gå törstiga. Det är bara inte sant vad vi får nederbörd. Det regnade hela våren, sommaren, hösten och så har det ju kommit så mycket snö nu före jul så ingen som jag känner minns att det setts tidigare. Åsså nu kväll..... Hällregn, blixthalka. Lokaltrafiken insställd. Så det fortsätter... All nederbörd här.
Kent har lagt ut bilden på Facebook. Han är tydligen på ranten ikväll. Akta sig.
Nä nu blir det lite ljudbok innan det blir dags till att lägga sig. Lite mys kanske. Tända ett ljus, dricka lite te, äta sharonfrukten och lyssna på boken... Jomen det lät ju nice. Så får det bli....
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar