fredag 19 juli 2013

Natt på IKEA

Jag fick ett sms av Linda på onsdagkväll: Nattrea på IKEA ska du med?
Tack gärna.
Så jag, Linda och Julia  drog iväg till Haparanda så vi var där ca 21.00. 

Redan när vi kom så förstod vi att här skulle vi inte bli ensam. Det var ju inget vi trott heller. 
 Massor av folk. 

Dessutom var ju många redan lastade med jättevagnar som man försökte mingal omkring med lite här och där. Alltså i stort sett omöjligt att ta sig i pilarnas riktning utan det var bara följa strömmen åt vilket håll det nu var, framåt eller bakåt 
 Bara gilla läget.
Nå men spela roll vi hade det trevligt och såg bara till att vi kunde sprida glädje åt de stackare som var där och inte fattade varför alla andra också var där. 
Knasbollar det finns, varför stannade dom inte hemma? 

För övrigt så ska jag berätta att rean börjde kl 24.00. Det var därför folk minglade omkring med fulla vagnar. Men personalen förstod att det håller inte när det inte gick att ta sig fram så redan kl 23.00 kom en röst i högtalarna att man startade rean en timme tidigare så nu var man välkommen till kassorna. 

Jag som just då var nästan framme på lagret kryssade mej in till en lagerplats där det fanns en barstol jag skulle ha. Den låg helt perfekt på sin hylla i samma ända av lagret som jag befann mej. Men när jag lastat
den så blev jag rädd..... 

Det här kommer aldrig att gå. 
Det var fullständigt krig. 

 Där stod folk med sina fullastade vagnar tillsammans med de som försökte lasta sina varor från olika lagerplatser.

 Det fanns NOLL respekt för andra, bara egna egot som gällde, aldrig att någon kunde ta ett steg tillbaka för att förenkla för någon som försökte baxa på supertunga stora bruna förpackningar från hyllorna.

Riktigt illa var det att se hur vissa gjorde. 

Snabbt tog vi ett beslut. Vi tar ett fika medan vi ser om det lugnar ner sig. Sagt och gjort var sin kaffekopp och ett stort glas vatten och en ljuvlig stol att sitta på så vi kunde vila våra trötta ben. 

När vi suttit en timme. Tog vi om det från början. Då började kön inne på avdelning för förvarning. Jag tog en bild. Man ser att kön är på väg in på lampavdelningen. Men lugnt och stilla var det. Alla tog det med ro vi hade det ganska trevligt. Prata med varandra och skrattade tillsammans åt de där som för allt i livet inte kunde tänka sig att stå i kö utan trängde sig in här och där... 

Tröttmössor, vad fåniga ni är och vad vi hade kul åt att titta på er. 




Där i kön blev man ju ett tag. Närmare bestämt nästan två timmar men till sist var vi framme vid kassorna. Och som sagt, de där som inte kunde begripa varför de inte var ensamma på en stoooor rea på IKEA var så platta. För plötsligt kunde man känna igen de som försökt tränga sig före men som hade hamnat någonstans där det inte flöt på så bra. De kunde stå långt efter i någon annan kö........ Hehe.

Sedan hade vi ju en riktigt röta för inget vi skulle handla skulle hämtas ut i Varuuttaget. För dit var det 3 timmar till att vänta i kö. 
Dom var det ju riktigt synd om.

Men som sagt mycket trevliga månniskor hann jag prata med, sen var det en underbar personal som strålade och hjälpte till att lätta på stämningen. För det blev nog mer folk än dom trott.

Till sist ska jag bara säga att : Jag hoppas att IKEA tjänade en massa pengar så dom kan tänka sig att göra det här igen....... 
Då tror jag Linda får ta med sig husvagnen. Hade varit skönt med den på parkeringen i stället för en rejäl bilresa hem.
Visserligen var det inte jag som körde och flickorna i framsätet bara skrattade. Så det var inget fel på humöret på hemvägen hem heller.

Här en bild när vi började närma oss kassorna.

Foto: Kassan  hägrar där framme

Just det: Jag har fortfarande en ohygglig träningsverk i benen.....
Kan visserligen vara från morgonpromenaden  jag och Linda tog här i veckan. Ni som sett uppförsbacken mot Alträsk........ Just den ja.
Där utmanade vi varandra och spurtade från oss och högst upp sen vände vi och spurtade hem.
Blev varmt kan jag berätta.

Men vi gjorde det och vi har tänkt göra om det. Hejja oss.

Ha det gott alla


2 kommentarer:

  1. Ja Linda träffade jag ju, men du var osynlig ;)
    Vad duktig ni är som hurtar er i den backen. Den är inte att leka med.
    kram

    SvaraRadera
  2. Jaja.

    Men nästa gång får vi prata ihop oss så vi kan träffas... Visserligen träffade jag massor av trevliga människor men det hade helt klart varit en guldkant om jag träffat på dej där.

    SvaraRadera