Jag och Inga-Lill har bott på hotell och känt oss som viktigast i världen.
Det började med att Inga-Lill frågade om jag ville bo med henne en helg på Hotel Laponia. Ja men var tror ni jag svarade????........
Ohh, så himla gärna.
Inga-Lill hade nämligen vunnit två nätter på hotellet i hennes egen hemkommun.
Så nu blev det av.
Vi har njutit av livet. Ätit så där himla goda middagar på restaurang, ja för att inte tala om hotellfrukostarna.
Jag tror jag lägger in lite bilder...
Bilderna kommer inte i rätt ordning. Men se det är bara jag och Inga-Lill som vet.
Som ni ser har vi tagit siestor mitt på dagen. Här vilade mitt mellan vi varit ut på stan och innan vi skulle och simma.
Den bassängen var inte världens längsta. Men helt perfekt för de här damerna som bara ville röra på sig lite. Efteråt blev det en underbar bastu och dusch. Så vi var mycket fräscha när vi skulle inta middagen
Inga-Lill har just fått in sin blodapelsin-moijito. Så himla god, inte för söt och superfräsch.
Som ni ser så hade vi laddat upp med mycket pyssel av olika slag. Men se det blev inte så mycket nattsudd. vissa av spelen orkade vi inte ens öppna, mycket av drickat blev till att ta hem igen.
I går när vi var ut och gjorde samhället så hakade Anna med. Så himla skojigt.
Jag säger bara hotellfrukost. Så gott , så lyxigt.
Laponia hade vansinnigt fin inredning, rejält rustik inte gulligt pynt här inte.
Här ser ni att de fått upp en skoter över baren.
En av massor med rustika mysiga sittplatser som fanns överallt.
Här kommer en väldigt viktig bild. Jag har fått många förfrågningar om att ta en bild på Marcus Schenkenberg. Nu betalad vi inte in oss på diskot för 18 åringar så jag kunde inte fota...
Men se idag när vi var på väg att checka ut så kom han plötsligt. Men jag tordes inte gå fram och fråga om jag fick fota. Han var stressad och orolig att inte hinna med flyget. Dessutom hade han just duschar och inte ens kammat sig. Så det fick bli en smygis....
Det är han, Marcus alltså, som sitter där borta.
Tack snälla Inga-Lill.
Det är bara inte sant så mycket värt den här helgen var. Så mycket tid med den bästa av vänner man kan ha. Ni kan ju förstå att vi har pratat och pratat, njutit och bara varit i nuet.
Vi fick blodad tand. Blir nog en repris nästa år. Men då blir det någon annanstans. Gäller att vidga sina vyer.
Lite synd bara att jag blev så himla förkyld. Både för att orkan tröt lite för mej och antagligen har jag smittat Inga-Lill. Men det är saker som händer i livet.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar