Det har vid två tillfällen kommit en rejäl smäll. Bägge gångerna blev det just det... EN smäll, sen var det borta igen.
Man får väl glädjes åt det lilla har jag hört någon säga...
Däremot i går när jag skulle gå och ställa mej efter landsvägen på P-fickan bortanför oss och invänta bussen, då kände jag mej lite liten.
Jag hörde det redan när jag låst igen dörren. Sen när jag kom ner på vägen så såg jag det som mullrade. Det var svart på himlen, supersvart.
Blev en spännande stund, vilket skulle komma först?
Åskan eller bussen.
Bussen vann.
Busschauffören kommenterade: Men se nu hade du tur att jag kom före regnet och åsan. Har du inte ens ett paraply med dej?
Nä just det ja. Jag hade ingen tanke på att det brukar regna, regna massor när åskan går.
Nå men nu gick allt precis perfekt.
Chefen såg till att det inte började regna förrns jag och Hassan ilat iväg från bussen och in på jobbet.
Jag skickade naturligtvis iväg ett mail till chefen medan jag satt på bussen med instruktioner att hon skulle hålla regnet till vi var på plats, funkade fint.
Jag har fyllt på förrådet:
Så nu Linda och Sara har jag så jag kan att låna ut igen. Det här vinet är massor godare än det ni tog tidigare i sommar. Dessutom är ju vinet så himla vackert. Det ser ut som pärlemornagellack, men det smakar inte nagellack.
Det är bara så himla gott.
Nämen nu var jag inte så himla smart va?
Vi tar om det.......... Linda och Sara... Jag har varit på systemet och bunkrat upp så nu finns det för er att hämta om ni får brist. Men det är lika dåligt det här viner som det ni tog tidigare i sommar. Det finns risk att det är ännu värre....
Fniss, jag är så rolig.
Sen var det ett tillägg till det jag skrev om grillmiddagen hos Linda i lördags.
Jag hade erbjudit mej att ta med en efterrätt.
Varmt, så vansinnigt varmt både ute och inne. Ville inte starta ugnen för att baka nåt.
Då kom jag på var det finns så gott fikabröd. Där man måste igång med ugnen i alla väder.
Café Rävasten.
Ni vet stället som är känt för sina underbara bullar. De har sedan några år det godaste bakelse man kan önska sig.
Vet inte var de kallar bakverket men var det jag som skulle döpa det så skulle den heta Sommardröm.
Om man börjar prata med någon som testat bakelsen så får alla nåt drömmande i blicken och ögonen blir alldeles blanka.
Man glömmer dom aldrig
Det är en jättestor marängrulltårta sprängfylld med grädde och färska jordgubbar.
For till cafét och köpte en hel rulltårta.
Innan middagen så sa vi att det var ju förstås alldeles för mycket på oss nio till efterrätt.
Men skam att säga, så det var det inte så.
Karlarna som ofta kommer med kommentaren att: Det är ju för sött det här.
De sa precis så när de la in första biten i munnen. Men likafullt så ville alla backa om. Med et t samstämt Mmmm.
Medan de åt.
Den är så himla god. Rekommenderar den starkt. Himmelsk.
nä men det här duger inte.
Mara väntar på långpromenaden och jag ska göra mej klar att fara och jobba.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar