Jimmys sjukdom.

Det här blir ingen munter skrivning och inget muntert läsande.

Jimmys kamp mot cancer är snart över. Det är inte Jimmy som är vinnaren.

I skrivande stund så sitter jag och Kenneth tillsammans med sonen på hans rum på Roknäsgården.
Vi har bott här med honom sedan i söndags. Man behöver inte vara speciellt läkarkunnig för att se att Jimmy blir mycket sämre ganska snabbt nu.
 Jimmy är ju sedan någon vecka tillbaka helt sängbunden, stora delar av kroppen har gett upp. När vi kom i Söndags kunde vi prata med varandra, visserligen med visst tjorv, men lika många klara stunder. Men sedan i går till lunch ungefär så sover han bara. Har han tur så är han vaken så pass att han hinner äta lite eller i allafall dricka något.
Det krävs starka mediciner för att hålla värsta smärtan borta. Det har man lyckats med nu men som sagt priset blir ju att han blir supertrött. Men hellre det än ont.

Jimmy har fått välja om han vill stanna här eller om han vill ligga på sjukhuset. Jimmy har valt att stanna här.
Så Palliativa-teamet kommer hit från sjukhuset, rena rama hembesöken. Tillsammans med sköterskor och läkare härifrån så har man lagt upp en plan. Samma plan som han skulle haft om han legat på lasarettet.
Vi blir otroligt uppassade alla tre. Gudomliga människor som är mån att det här ska gå så smärtfritt som det bara går.

Men att skriva att det är jobbigt och tungt känns som en övertydlig kommentar.
Men lika fullt så är det vansinnigt jobbigt och tungt.
Det är ju vår son.

Nyss var en av personalen in med en bukett.

Kolla.

Livet utanför Jimmys rum rullar ju på som vanligt. 

Midsommar står för dörren. 

Hoppas ni njuter och får ha en riktigt trevlig helg.

Kram så många ni kommer åt.

Ha det gott alla.