sömnlös natt, nästan iallafall.

I veckan blev jag utan internet, naturligtvis gjorde jag en anmälan och fick veta att det skulle fixas under dagen. Att var utan fungerade tv skulle jag lätt kunna var i många dagar utan det skulle beröra mej, men det blir genast tristare utan internet. Dessutom har jag ju så dålig kontakt med min mobil så den hänger sig och den låtsas vara både blind och döv. Jag har ju inte varit hemma så mycket så det var först i natt när jag var vaken som jag upptäckte att de faktiskt redan fått det att funka igen. Hurra. Nu ska jag skriva blogg, tänkte jag.
Jag fick ju min första hästdos med kortison-droppet igår. Det sista ska jag ta idag på några timmar.
Att få det där droppet brukar vara en munter stund. Proffsiga människor som är så mån om en, massa skratt och massa prat, säkra stick, inget strul med droppet, allt flyter på precis som det ska under roliga former.
I går gick det sämre.
Mitt favvoritställe att bli stucken på, det är stort kärl som sitter på ovansidan av vänster underarm, det gick sönder efter 10 minuter, då fylls ju vätska med en väldig fart in i armen och det blir en rejäl puckel, det spänner och blir ganska ont. Nå men det var ju bara avbryta och försöka sticka på annat ställe. Det blev flera ingångshål innan de fann ett bra kärl igen.

Plötsligt känner jag ett rejält gruv att fara dit igen. Tänk om det inte går bra idag heller. suck.

Nå men, kom igen Monika, tänk positivt.

 Jag fick även en stund med min läkare. Han tycker att vi ska sikta på att om fyra månader ska jag få lägre dos. Kanske jag sen om ett år igen kan gå ner till bara en dags kortison. Vore ju enkelt med bara en sjukhusresa.

Efter jag fått mitt dropp så blev det lunch med Carina, Jack och Robin. Väldigt bra stund. Superkul att träffa Jack igen, det var väldigt länge sedan. Det var ju skojigt att se Robin också.... 

Carina också förstås, Både jag och Carina kämpar bägge två för att kunna träffas ibland och det funkar riktigt bra. Inte så långa stunder men ganska ofta. Vi har många minnen och livserfarenheter att gå igenom.  Både allvarsamma och skojiga skrattis stunder.

 Av lunchen syns bara tomtallriken. Riktigt god glutenfri pasta med kyckling blev det.

Efter den trevliga lunchen var det att bege sig ut på stan och göra lite ärenden. Därefter var det vattengympan. För att sen avsluta det hela med Akvarell-kursen. Bara en full dag med trevligheter frånsett sticken då.

Där jag satt i bilen på väg hem var jag övertygad om att det inte skulle bli nå svårigheter att sova... Fel, fel, fel...

Jag väntade till klockan var 00.30 innan jag tog insomningstabletten, den var tydligen inte så lätt att somna ändå, snurrade en stund men till sist så somnade jag. Vaknade 6.10..... trodde jag. Jag kände mej uppriktigt glad för att jag fått mej en behövlig natts  sömn., men när jag gick upp på toa kände jag mej konstig och påverkad av min tablett. Tror jag det, klockan var inte 6.10, den var ju bara 01.30 för tusan. Jag hade inte ens sovit en timme. Nå men det gick inte somna om ända. Klockan 3 gav jag upp och satt mej i soffan, såg tv och stickade till jag kom ihåg att jag skulle skriva blogg i stället.

Sist jag skrev så satt jag och Mara och tjurade över att det var skitväder ute.  Det gick över, både att vi tjurade och det dåliga vädret. 

Eftermiddagen blev som en dröm. Vi fick vår promenad efter grannens uppskottade skogsväg, dessutom hade både skotaren och skördaren farit hem så vi kunde fortsätta upp efter deras spår. Men mattes ork att klättra uppför i de moddiga spåren tog på krafterna så jag var första att ge upp. Men det blev en underbar stund.

Fattar ni hur underbart det luktar av nyhugget virke som ligger i skogen. Jag får ju den underbara doften hem till mej när det blåser från norr. Men där och då fick vi lukten superkoncentrerad.

I onsdags när vi skulle ha syjuntan så blev denna veckas värdinna sjuk så vi andra gjorde slag i saken. Vi gick ut på restaurang och åt istället. Det var jättegott och vi hade det så himla trevligt. 

Ullis fick berätta den spännande natten hon räddade sitt hyreshus från att brinna upp. Eller hon fick slut på den öppna elden i tvättstugan i källaren men var ju tvungen att ringa brandkåren så de fick avsluta med eftersök på sådana brasor som inte är synliga. Sicken tur alla hade, alla har sitt boende kvar och ingen blev skadad. Ja tvättstugan och bastun hade ju kunnat må bättre.....

Nå men nu är ju natten över så nu kokar jag kaffe och går i duschen. Bilder från min  återigen igenrasade altan som gjorde att jag och Mara fick klättra in i går kväll struntar jag i att visa. Efter dagens dropp kanske jag kan trötta ut mej på lite snöskottning så jag iallafall får en liten middagslur.

Ha det gott alla, och ha en bra dag.