Men vad är det som hänt kanske du tänker?
Jo det ska jag berätta. Jag kom mej iväg på Bodens Musikgymnasiums konsert i gårkväll.
Så himla duktiga, sån känsla. Jag blev så imponerad. Jag blev så rörd, så till den milda grad att jag storgrina. Tänk om det hade funnits vindrutetorkare på insidan av glasögonen, det hade jag behövt.
Undrar hur de gjorde de som hade sina adepter där uppe på scen? Måste funnits risk att bröst både här och där hade sprängts av stolthet.
Jösses, de är ju bara skolelever än. Lovar gott för framtiden.
Grattis till er som levererade allt detta häftiga till oss.
Grattis till er som lyckats få tag i biljetter till kvällens extra föreställning.
Grattis Monika för att du kom dej för att beställa en biljett.
Det här blir ett minne att suga på länge.
Jag har under en tid inte hittat på just nå alls. Varit väldigt låg. Jag har ju haft en höft som periodvis gjort så ont att det inte varit lönt att planera nåt utanför hemmet. Men se förra veckan hände det ett mirakel.
Jag fick träffa en sjukgymnast. Jag var till henne förra fredagen, hon bände och tröck och hon gav mej ström in på det där onda stället. Redan samma kväll började höften snällt fungera. Jag blev snabbt bättre och bättre. Så himla tacksam för miraklet, jag kände mej rent av hög. På onsdag så var jag tillbaka till sjukgymnasten. När jag skulle få henne att förstå att hon åstadkommit ett mirakel så sa hon att det var ingen konst, hon sa att min smärta var som klippt ur en introduktionsfilm så det vara bara för henne att göra som hon lärt sej.
Tack för hjälpen som ingen av läkarna jag träffat innan kunde ge mej.
Ja nu när vi ändå är igång så kan vi snacka mera åkommor som vi har hos Lundgrens.
Mara har diarré, det har varit en tuff natt. Tur att hon är duktig på att förmedla sin känsla så jag vet när det är dags att kliva upp och öppna dörren.
Det hände en grej hos Linda igår nämligen. Eller egentligen började händelserna dan före, på onsdag alltså. När jag skulle sätta mej på en stol vid köksbordet där hos Ringströms så stod en påse med sånt där granula (havregrynsblandning) där. Jag ställde ner den på golvet. På torsdag släppte jag in Mara hos Ringströms när jag var på väg till stan. Linda sov efter att ha jobbat natt så helt själv fick Mara påsen för sig själv. Kan tänka mej att det var gott, väldigt gott, men inte allra bäst för en liten hundmage... Nå men straffet fick både jag och Mara. Dåligt med sömn och en mage i uppror. Nå men det lagar till sig under dagen skulle jag tro.
Slut på krämpor, nu tar vi nåt annat.
Ketchupeffekten.... Ni vet inget, inget, inget och så poff så kommer allt. Jag har ju hållit mej hemmavid allt som bara varit möjligt under en tid men nu blir det skojigheter.... I går var det ju den där underbara konserten, idag blir det hockey i Boden, hejja, hejja. På söndag blir det bio för mej. Ja men ni hör... Jag kan verkligen roa mej...
Jag hittade för en tid sedan ett mönster på en ganska busig mössa. Den var superskojig att sticka. Jag gjorde en åt mej, Både Vilja och Linda kände att de var modiga så de beställde var sin.
Linda hann ta sin med sig hem innan jag hann ta en bild på hennes, men färgerna var i grått och lila. Så nu funderar jag på att göra ett lager. Det kan ju uppstå en chans att det dyker upp någon mer som behöver en mössa. Eller om jag ska vara riktigt ärlig så är det nog för eget välbefinnande. Så himla skojiga att göra.
I början av Mars så trodde vi att det snart kunde bli lite lite barmark här och där. Det var verkligen inte mycket snö kvar då. Eller det beror ju vad man har för referenser, men jag pratar vad som är lite snö i Mars i Vändträsk. Det fanns kanske kvar 30 cm kvar. Inte en barmarksfläck.
Det har gått över, nu tror jag inte att det snart blir barmark.. Förra helgen kom det ca 5 decimeter med fluffig häftig snö. I går och inatt kom det nog 1 - 2 decimeter till.
Ser ni så himla vackert det är? Som det vackraste vykort. Massa vit snö, solen som gör skuggor i blått, bara njuta av allt det vackra.
Takraset på baksidan av huset trodde jag hade löst sig för denna säsong, men antagligen inte. Det som nu snöat på taket kommer att ha en önskan om att komma ner på backen, förr eller senare. Finns inte stort spelrum mellan taket och drivan på backen. Blir nog till att greppa spaden och försöka ta sig dit. Men nu när jag kan lyfta mitt ben utan att det gör ont så blir det ju bara ett äventyr att ta sig dit...
Till det äventyret kan man lägga både till frisk luft och gympass.
Maras mage verkar ha lugnat ner sig, hon sover som en klubbad oxe och snarkar som en hel karl... Jobbigt att vara risig i magen.
Nä men om jag skulle ta tag i att göra nåt nu.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar