Jag är tidigt uppe även denna morgon, men det var ingen överraskning.
I går kväll small jag av framför Tv.n. Jag tror inte klockan var mer än 21.00. Vaknade någon timme senare och gjorde en snabb sorti in i i sovrummet och somnade om på en gång. Men som sagt när jag vaknade redan kl 4 på morgonen så var det bara säga: Ja just det, nu är det sovit klart.
Så nu har jag hittat på saker som inte stör mina grannar: Sett en film på Netflix, druckit kaffe, eldat, städat ur en garderob, redigerat bilder i kameran. Å som vanligt blir jag ju alltid sugen att skriva blogg när jag redigerar bilder.
Julmusik från Spotify strömmar ut från högtalaren, kaffe i frukostmuggen, Mara sover på mina fötter...Nu blir det några rader i bloggen känner jag.
Nu på morgonen är det minus 18 grader ute. Burr. Tur man inte bor i tält.
Nå men bilder var det ju. Sist jag skrev så skulle jag ju iväg och roa mej hela lördagen.
Som jag antog blev det en jättefin dag.
Grötlunchen som Diabetesföreningen bjöd på blev precis så trevlig som jag gissat innan. Inte en bild hann jag ta. Så ni få ta mej på mitt ord. Supertrevligt, dessutom vann jag en superfin ljuslykta på lotteriet.
Men sen alltså....
Alcatraz levererade.
Jag var ju först bjuden på förfest på Expansa. Redan där startade det som jag anande skulle bli tonen för resten av kvällen.
Mycket trevliga människor. Mycket gott att dricka. Trevligt och alldeles underbart.
Redan där kan det hända att jag gått över den där gränsen jag har när jag inte gillar känslan av att bli berusad. Tror jag bestämt... Minns inte att jag någonsin kände av den obehagskänslan när det inträffade....
Bussresa till Luleå.
Jag, Birgitta och Kicko i bussen på väg. Allsång, Solosång, många skratt. Humören på topp.
Vi var många som var alldeles fulla av förväntan på kvällen.
Och kvällen gjorde precis som förväntat. Den levererade.
Som vanlig så är det ju fort gjort att man glömmer fota tallriken när maten ligger så där fint, innan man börjat jaga runt med gaffeln. Men som ni ser hade man lagt omsorg om dukningen. Det gällde samma för julbordet. Det innehöll allt. Det var mycket som var hemgjort. Allt sakade himmelskt.
Lagom till jag var framme vid dessert-bordet kom jag ihåg att fota min tallrik. Här har jag visserligen jagat runt med frukten och gaffeln innan jag tog bilden. Men det var bara inse att äta desserten det orkade jag inte, trots att jag verkligen ville.
Var ju tvungen att fota tvättstället inne på toa, en av de mest originella tvättställ jag sett.
Det var gott om folk som bestämt sig för att äta julbord på Alcatraz den kvällen, smart beslut. Underhållningen var ju inget att skämmas för heller. Top Cats och Bopper var det som höll till på scenen.
Efterrätten fick bli en kaffe Karlsson i stället. Jag som fullständigt älskar kaffedrinkar hade aldrig smakat en sån, men nu har jag. Den var riktigt god.
Personalen var hela tiden på tårna och plockade disk från borden. Vi satt väldigt centralt till så jag tror all många diskplockare började vid vårt bord så det uppstod ett litet missöde några gånger: Man blev av med sitt glas innan det var tomt.
Här har Carina bestämt sig för att nu får det vara nog. Dont toutch... Det är mitt.
Minns ni att jag skrev att jag inte kände den där obehagskänslan när jag gick över i berusat läge. Nu är vi framme vid den punkten på kvällen när jag anade att allt inte var som det brukar. Alltså att jag är väldigt måttlig när det gäller att dricka det vet ju alla mina vänner. Gillar inte att tappa greppet. Men se nu hände det. Plötsligt fanns det en kille vid vårt bord. Ingen av oss kände honom sedan tidigare men väldigt skojig kille i allafall. I bland försvann killen för att bara efter någon minut komma tillbaka med ca 15 öl.
När han ställde en framför mej så kände jag otacksamhet från min sida, här bjuder en kille oss på en öl ska man säga då, att nä, jag tycket inte om.
Nä jag valde den andra varianten, tackade och började smutta.
Jomen jaha. Jo men det var ju riktigt gott.
Det gick en stund så kom killen med mera öl
Och mera och mera. Vid det laget hade jag förstått att det var bara ta det lugn och sippa i min takt för jag kunde inte hålla samma tempo som några andra som höll undan när det kom mera öl. Ja vad den kille skulle fundera dagen efter var alla hans pengar försvann.
Som sagt, ingen av oss kände ju kille så ingen kan ju ge honom en förklaring att han hållit hela Expansas gäng med öl........ Många öl.
Men till sist var kvällen slut och bussen skulle köra oss hem. Men det gäller ju att hitta alla. En saknades så det blev eftersök innan hemfärd. Den som saknades var jag.... Nå men tur att de inte bara gav upp och for hem. Emelie gav sig inte och till sist hittade hon mej i garderobskön. Tydligen var hon sista hoppet för de som tidigare sökt hade kammat noll.
Kicko och Thomas. Jag tackar och bockar för att jag blev inräknad i den grupp med människor som blev bjuden att följa. Jag älskar er.
Jag tackar också för mina fina bordsgrannar. Så många skratt och så himla skojigt.
Dagen efter gjorde jag något som jag inte gjort på 30 år. Jag låg bakis i soffan fram till middagstid ungefär. Jag hade huvudvärk från ytterst i hårtopparna till tånaglarna.
Ja jösse hur det blev.
I vecka har jag och Vilja gjort en eftermiddag på stan. Vi började med middag sen blev det shopping.
Vilja ville så gärna köpa julklappar till sina föräldrar. så klart följde jag. Hon kunde ju inte gärna ta mamma med sig.
Efter väl utfört värv tog vi bussen hem till Heden. Bara det att åka buss i stället för bil är ju en höjdare.
Nä men nu är det dags att ta tag i dagen.
Mara måste ju väckas så hon får sig en pinkarsväng. Hon kan sova gott, den där lilla.
Ha en gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar