Att jag helt tröttnat på att skriva i bloggen har ni som följer mej förstått. Men så kan det ju var här i livet.
Jag är här nu.
Men idag är skrivlusten här så då skriver jag och sen får vi se om hur det funkar framåt i tiden. Ingen ide att gissa.
Dagen idag är jag så himla tacksam för att jag inte är på tält- och cykel-semester. Otroligt tråkigt väder ute. Jag brukar ju tycka det är okey med regnet, vet ju att det är bra för allt som växer, grundvatten, brandrisk å sånt.
Men idag blåser det dessutom. Blåser så mina fina små äppelträd bugar hur mycket som helst, pionerna har ändrat karaktär och ser mer ut som krypväxter.
Så dag är en toppendag att var inne och göra nåt, nyttigt eller onyttigt spelar roll. Men man är då inte tvingad till att var ute.
Jag och Kenneth har varit iväg på en veckas bilsemester i Sverige. För oss som aldrig är iväg så pass långt hemifrån att vi inte hinner hem innan det är kväll har det ju varit ett väldans äventyr.
Om Kenneth skulle orka var ju ett frågetecken, men det gick.
Alternativet att inte följa för Kenneth var ju att stanna hemma och undra resten av livet om han skulle orkat.
Visserligen är all ork tömd. Han är inne på sin tredje dag i sängen nu. Inte klokt vad han kan sova.
Eftersom det är en dryg månad sedan jag skrev senast så kan jag ju inte berätta allt som hänt sedan sist... Nä men jag kan ju berätta nåt.
Jag börjar med bilder från semesterresan. Östersund var väl inte världens vackraste boende men bilparkeringen var väldigt nära, vi bodde där fönstret är på biltaket, billigt, rummet var som en dröm, nybyggt och härlig hotellfrukost rakt över gatan.
Kenneth var som enkel att hålla reda på. Han satt sig som regel på ett ställe och tittade på folk medan jag yrade runt.
Ett av målen med resan var att att träffa två av mina kusiner. Ingemar som bor i Dalarna och Åse som bor sedan många år i Australien, men som nu var hem till sin mamma i Dalarna. Vilken underbar eftermiddag vi hade. Det var massor av skratt precis som när vi var unga. Jag är misstänksam att det är närmare 30 år sedan vi senast sågs. Kändes inte så, var som om det bara var ifjol. Så himla roligt det var.
Ett annat mål var att träffa Linda och hennes familj. Linda och Kent kom söderifrån och var på väg till Stockholm på konserten med Guns n Roses. så då fick vi den äran att fortsätta på tremanhand. Kan inte påstå att resan blev på något sätt blev sämre när Vilja kom med i bilden.
Trots att hon är superduktig att tillbringa långa timmar i baksätet utan att lessna, så blev det ju fler stopp för oss (läs mej), vi blev ju glassugen lite då och då.
Som här. En underbar liten camping utanför Fredrika. Goa glassar, härligt kaffe och en superfin strand i härligt väder. För övrigt så hade vi kalasväder hela veckan. Om vi räknar bort första söndagen då regnade det hela dagen. Men det var den dagen vi körde mellan här hemma och ner till Östersund.
Lycksele djurpark.
Jag borde ha en medalj som var så klok att jag bokade tåget direkt vi kom dit. Under 30 minuter åkte vi runt och med en guide som berättade vad vi såg, å vi såg massor. Det var stora horn, korta ben, långa ben, prickiga kroppar, lurviga kroppar, stora djur, små djur. Ett stopp på resan vid björnhonan och hennes ungar och en kort vandring upp till vargarna. Sedan fortsatte resan. Så smidigt.
Sen så kunde vi fokusera på det som Vilja fick ut mest av:
Hästridning, Sälarna och leklandet. Blev en riktigt fin dag som i vanlig ordning avslutades med bad i hotellpoolen och middag.
Sista stoppet på vår resa blev i Arvidsjaur hos Anna och Robin. De bjöd på kaffe. Då ingick det trevligt sällskap, lite lek, vackert väder och underhållning av altanbyggare.
Men nog var jag ändå nöjd när vi hämtat hem Mara från Ulrica och kunde sätta mej på altan och bara vara.
Det var den semesterresan.
För övrigt:
Kasper den godingen har fyllt 8 år. Det blev ju både tårta och Öjeby kyrkmarknad den dagen.
Mara den fina vovven har varit sjuk och blivit opererad. Att ha en babybody i stället för tratt var ju bara hur listigt som helst.
Midsommar med sköna Calle och Doris. Vi åt gott och hade det bara hur mysigt som helst på deras inglasade altan. Skitsamma att andra klagade på vädret, för oss var det alldeles perfekt.
Massor med ved har hanterats på vår gård. Underbara vänner som ställer upp och hjälper oss. Kjell och hans gäng, Kent, Linda, Calle och Doris. Vilken rikedom att få hjälp när vi inte räcker till.
Alla hjälpare är inte så stora men jobbet Vilja gjorde högt upp på högen i vedhuset var en viktigt insats. Varken jag eller Doris kunde tänka oss att byta med henne.
Elis och Kasper kom och sov över en natt. Så himla skojigt. Så fina att titta på. Så stora de är nu....
Jag har fått lära mej lite om vad man kan hjälpa till med när det är folkracetävling. Först stekte och serverade jag runt 500 hamburgare sedan fick jag sitta med vid anbudsgivningen. Massa pappersjobb som ska göras, dessutom ska det bli rätt. Jättekul. Jag hade vana duktiga kvinnor vid min sida så det bara flöt på.
Men nu tror jag att jag ska ge mej. Känns som om det är lunchtid nu. Magen kurrar.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar