måndag 31 oktober 2016

Kasper och en massa annat.

Kan ju inte påstå att det blir skrivet så ofta nu för tiden i bloggen. Hoppas att det bara har med min trötthet att göra, för det vore ju skit-trist om jag tappar lusten att skriva blogg.
Nä så får det inte bli, vi får bara konstatera att just nu går det lite på sparlåga.

I dag ser min lapp med stödord ut på följande sätt:
Kasper, Soppa, kanis, barnbarn x 2, klockan, fest på jobbet, lunch ute, garnet, Irene, Max usch...

Så det är väl bara sparka igång då om jag ska bli färdig någon gång. Tänkte ju hinna annat än skriva blogg en sån här ledig dag. Naturligtvis så är jag ju tvungen att redigera bilder innan jag sätter mej och skriver. Praktiskt, på det sättet blir det inte en massa gammelbilder kvar i kameran.

Hihi. Gjorde just en smygande rörelse runt i huset kikandes genom fönstren för att se vad det var som lät. Trodde att det var nåt ute som brummade....... Nä men icke det. Det är min lilla goa vovve som sov gott under skrivbordet. Hon kan snarka den där lilla goa tjejen.

Jag börjar med garnet.
Jag har flera såna här nystan. Både 50 och 100 grams. De är identiskt lika i färgen. De är bägge två tillverkade i Turkiet. Men som ni ser olika i märken. Är det någon mer än jag som tror att det är samma tillverkare???

I helgen har Kasper varit här. Minns faktiskt inte att han varit här själv tidigare, alltså utan någon i familjen med sig. Kan hända när han var en bejbis, men det är ju länge sedan. 
Så det var hög tid att det blev av. 
På vägen upp från Öjebyn så frågade vi vad han ville ha till middag innan vi skulle gå in på ICA och handla, frukost lördagsgodis och sånt. 
-Pizza med pommes. Jaha, jamen då ordar vi det. Gott var det tydligen.


På lördag for vi till Kanis och kollade på de som ställde upp husvagnarna. Blev ju lek och eldning också. precis sånt som barn ska göra.


Vilja följde med oss hem. Hon ville så gärna följa med oss till Alträsk på köttsoppsmiddag. Klart att vi kunde ordna det.
Lite mys med hårbollen hanns ju med

Här är en suddig bild på mej och barnen. Jag , två barnbarn och en hund. Om ni inte ser hunden så ligger hon under min högra armbåge och sussar så gott.
Suddig men för mej väldigt mysig bild. Jag var där och jag minns känslan. 



På söndag fixade vi lunchen ute. Det skulle ju komma föräldrar från alla håll och hämta in sina telningar så vi gjorde en ordentlig laddning med pyttipanna och stekte i murrikan. Medan vi väntade på folket så passade Vilja och Kasper på att grilla sig korv. Vem kunde vänta, vi hade ju ändrat klockan så de var ju hur hungrig som helst långt innan det var dags för lunch. Dessutom hade vi varit ute på en långpromenad i skogen innan lunchtiden och letat adventsgran. Gick alldeles perfekt. Tur vi hade barn när det var dags att dra hem granen. Barnarbete är bra.



Ja som jag skrev tidigare så var det dags denna helgen för att den årliga köttsoppan i Alträsk. Uppskattat, massa folk, god soppa, underbart hembakt bröd, god kaka till kaffet. Att man sedan lyckades vinna fina grejer på lotteriet. Det får man ju sätta på pluskontot det också. Kasper och Vilja hade en himla rolig kväll. Hur många barn som helst att leka med.


I fredags hann jag med en fest på jobbet. Jag stressade iväg direkt vi hade hämtat Kasper. Kenneth med sin värkande vad, kände att det var en fin fredagskväll, Han och Kasper fredagsmyste i soffan utan att sakna mej.
Vår förra chef , Anki hade ordnat en himla trevlig tillställning. God mat, massa mat, ett enormt buffebord, mycket skrattande, vackert dukat. härlig tårta.  Humören på topp. Dessutom var det ordnat med gott alkoholfritt vin för oss som körde bil.

Anki var en utomordentlig bra chef, driven, klok, driftig. Hon var bra, himla bra. 
Det enda som inte är bra är att hon är en före detta chef.


Nå men det är bara rätta in sig efter förutsättningarna. Nu kör vi med ny chef, det blir bra det också, annorlunda men bra.

Få se nu!!!
Är det nåt på listan som jag inte skrivit om???

Max usch. 
Det händer någon gång då och då. I går senast. Helt klart för sällan eftersom jag inte minns vad som händer. Att jag säger åt Kenneth: Kan vi inte äta på Max när vi likaså måste handla.
Så himla dumt, men nu ska det inte hända igen.
Finns inget ställe som gör så grymt äcklig snabbmat. De lyckas få maten att smaka som den är tillagad i mikron inte friterad.
Jag gillar inte slokande, mjuka strips, inte kycklingnuggets som inte smakar kyckling eller är krispiga, inte heller gillar jag chili cheese som kallnat och blivit sega. 
Klart man kan säga att det finns annat att beställa. Men när jag säger åt Kenneth så där oförhappandes så är det fettet och stripsen jag är ute efter.
Så varför går jag då och äter på Max????
Bara slöhet eftersom det ligger så nära ICA.
Ska jag äta fet och ohälsosam mat så ska det vara god ohälsosam mat.
Finns så många ställen i Boden som kan laga god snabbmat. Så nu är det färdigt. Aldrig mera Max.
Så det så.

Iréne. I dag är det 5 år sedan min goa, goa vän Iréne gick bort. Det är inte klokt att det bara är 5 år sedan. Jag tycker att jag har saknat henne i en evighet. Hon var en sån kompis som det vore alla förunna att ha. En sån som både kunde ta emot och ge förtroendet att allt vi sa stannade hos varandra. Vi löste så många världsliga  gåtor tillsammans vid köksbordet. Hon var guld värd. Saknar, saknar.

Nu är det färdigskrivet för idag. 
Å vilken himla tur att vi ställt om klockan så man kan lura sig lite. Det är ju massor kvar av dagen. 

Nu tar jag tag i dagen. 

HA det gott alla






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar