Veckan känns sprängfull. Måtte det inte hända nåt oplanerat för då blir det att stuva om hur mycket som helst för att allt ska rymmas.
Nå men nu tar vi dag för dag så blir det här hur bra som helst.
Strax ut på långpromenad med Mara. Idag blir det nog vanlig promenad med koppel efter vägen. Det där att gå i skogen kan ju plötsligt bara ta hur lång tid som helst.
Ni vet:
-Ska bara gå fram till den skogskanten, jag är ju ändå nästan där.
-hittar svamp.
-hittar inte svamp så jag måste ströva lite till.
-hittar inte hem.
-hittar inte Mara när vi ska hem.
-Orkar inte riktigt hem, måste vila lite.
Ja ni fattar.... Efter landsvägen så går man bortåt halva tiden sen vänder man och går hem.
Men gudarns så tråkigt det lät då.
Vi kanske måste ta oss en sväng i skogen ändå.
Efter promenaden är det bara göra sig klar för dagens arbetsinsats på Röda Korset.
Kvällen tillbringar vi med Linda och hennes familj över middagstallrikarna.
Ja så var den här dagen tänkt.
Dagen i går hade jag också gjort en plan. Det var att vintra bland blommorna ute. Fortsättningen på att skörda det matnyttiga ute, tänkte jag också. Ta upp potatisen bland annat.
Men först skulle jag ta en skogspromenad med Mara.
Kenneth hade också en massa planer. Göra traktorn klar för vintern, bära bort sånt som inte behöver vara ute när det inte är sommar. Se efter var kedjorna till traktorn är, innan de frusit fast i backen. Minns inte om det var mer han hade tänkt sig.
Kenneth hade inte tänkt följa, han tyckte att han hade så mycket att göra.
Men när han såg att jag fyllde termosen och bredde mej en macka så ångrade han sig och ville också följa.
Vi gick väl hemifrån strax före nio på morgonen.................... Kom hem strax efter tolv.
Vi hade en helt underbar förmiddag i skogen. Så himla skönt det är att bara vara.
Ja ni ser ju. För det syns väl vad vi njuter?
Mara har ju inte samma förmåga att vila ute i skogen. Nä hon ränner runt och utforskar omgivningen hela tiden.
Däremot tar hon igen allt pausande när vi väl kommer hem.
Jag och Kenneth satt oss i hammocken en stund och drack var sitt vattenglas när vi kom hem. Då först kändes det rätt för Mara att ta rast hon också. Hon klämde in sig mellan oss och tvärsomnade, snarkande som bara Mara kan.
Vi åt lunch ute på altanen. Fortfarande rena sommarvädret. Jag gjorde mej en bädd där ute i solen, tog dynan från solstolen och en kudde, somnade som en klubbad oxe. Vaknade två timmar senare, varm och alldeles blöt i svett. Kanske jag var lite mycket klädd, men jag har hört att det är höst ute, dessutom är det september, då brukar inte vädret bli för varmt.......
Var nog inte riktigt optimalt för jag blev inte människa mer den dagen. Kände mej febrig och det var jättesynd om mej.
Men potatisen tog jag upp.
Allt det där andra får jag väl se när det blir gjort. I går blev det då inte.
Nä nu får jag ge mej för idag och jag ska hinna på jobbet.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar