Slicka fast i järn.

Minns du?
Hur det var att slicka fast i järn när man var liten, eller minns du när andra slickade fast?

Jag blev ack så påmind i veckan, var hos Linda och Kent. Jag och Vilja skulle gå ut. Attans kallt var det så det gällde att få på sig många lager med kläder. Och som man då gör så när Vilja och Jag var klädd så skyndade jag vi oss ut innan vi skulle bli svettig inne. Bonzo hade jag släppt ut medan vi klädde oss. 
Så där stod vi på bron och spanade och lockade på jycken.
 Då slickade Vilja på räcket. Skit och elände................
Jag röck av mej handsken och skulle dit och börja värma med handen men jag hann inte så hade Vilja ryckt sig loss. Tårar och blod om vart annat. Nå men det är ju en tålig tjej så det var fort glömt. 

Å jag, det är klart, jag har varit med förr.

När jag var tre år slickade jag fast på räcket på affären. Dumt. Minns inte hur jag kom lös.
Jimmy slickade fast i en lyktstolpe, hela tungan + läpparna. Puhhh det var en pärs. 
Linda slickade fast på uppkörningsrampen på släpvagnet. 
Sedan har bägge mina barn suttit fast lite här och där: Dragkedjan på jackan, spiken uppe på skidstaven, bindningen på skidan, en spik under bron och snöskyffeln. Listan kan göras lååång. 
Hade man barn som gillade att vara ute och leka på vintern så är det sånt som händer.
Nå men åter till Vilja. Två dagar senare så kan hon stoltsera med att hon nu har slickat fast 3 ggr. En gång med mej då, dagen efter slickade hon fast sig igen på broräcket åsså en gång på släpvagnet samma kväll. 

ÄR man bara 2 år så är det inte så lätt att lära sig av misstagen. Men innan hon är klar som kärnfysiker så har hon lärt sig.

Nä nu ska jag fortsätta elda.

Ha det så gott alla