Foton från i helgen

I bilen i kväll kom jag på efter vägen hem från jobbet vad jag ville skriva om i min blogg i kväll. Men nu är det så att det får ni inte läsa om.............. Inte i kväll iallafall. För det är inte en chans att jag kommer på vad det var. Att det var roligt ämne minns jag precis, men där är det stopp.
Så det blir lite bilder från helgen i stället.
Vi börja med herr och fru Lundgren på vintrig promenad.
Sen går vi direkt på favoriterna: Barnbarnen.
Elis och Kasper har kommit på att om dom klättrar upp på fönsterbrädan så är chansen större att inte Vilja kommer åt deras Popcorn. Men som ni ser på bilden så är ju Elis betydligt mer PÅ när den lilla Kusinen kommer och knycker. Kasper har mer fokus på farmor med kameran så han blir av med några popcorn.

Här sitter mamma Sara och läser för grabbarna. Det där med utvecklingen är ju häftigt. Barnbarnen går i samma utvecklingsmallar. Först är dom pyttesmå: skrattar när man kommer med kameran, sedan går det över och dom går rackarns inte att fota dom bara kommer krypande och ska sköta fotandet. Nu har Elis kommit i nästa fas. Han gömmer sig, men här hann han inte undan. Ser ni skadan på Kaspers örsnibb. Så kan det bli när man kör omkull med Bobben.

Så har vi då den vilda Vilja. H0n är fortfarande i fasen när hon vill hålla i kameran. Men här hann hon inte riktigt fram. Men då han man ett annat problem. Hon är aldrig kvar i bild när man trycker av. Men här var det nästan i alla fall.

Sista bilden visar hur klurig Farfar är när det ska ut och åkas Bob och man är för liten för att hålla fast sig och det dessutom bara finns två Bobbar och tre barnbarn. Man tar ett snöre och binder ihop dom......... Så länge Kasper sitter kvar så blir Vilja också kvar på Bobben. Funkade alldeles ypperligt.

Nu ska jag greppa min bok och.............................

Men nu minns jag vad jag skulle skriva om........

Boken, ljudboken.

Jag har idag lyssnat färdigt på Eldvittnet av Lars Kepler. Men dra mej på en bräda så bra den var.

Den morgonen jag började lyssna så startade jag mp3-spelaren ner på parkeringen utanför mitt jobb. Lyssnade medan jag gick de tre trapporna upp, och där....!!!!...!!!

Mörkrädd så vansinnigt.

Jag är nästan alltid först på jobbet och så även denna morgon. Så just när jag kommit upp så blev jag så där förskräckligt rädd av ljudboken. Stod som förstenad, kikade ut på balkongen....... Färska fotspår i snön.... Det är en riktigt stor balkong så man ser bara en liten del genom fönstret,,,,hjälp. Tordes inte vända mej om för där var det mörka kapprummet.....hjälp. Att gå de fyra stegen fram till den låsta, larmade dörren in till jobbet kändes som fyra kilometer lång..... Då hörde jag att det var någon på väg upp med hissen. Först blev jag ännu räddare, men så kom jag på ..........Pernilla............................... Snälla låt det vara Pernilla, snälla, snälla.

Den känslan när dörren gick upp och det faktiskt var Pernilla går inte att beskriva. Jag blev så lättad. Att jag råkade skrämma henne med att stå alldeles bakom hissdörren fick hon ta. Hon räddade nästan livet på mej.

Sedan har den boken skrämt mej flera gånger. Vilka otroligt osympatiska karaktärer dom har hittat på i boken.

Tack Karina för att du ordnade så jag fick höra på den, trots att den nästan skrämt mej halvt fördärvad. Men nu är det klart........ Längtar väldigt till nästa bok av Lars Kepler.

Men nu är det slutskivet för ikväll.

Jag tar en annan bok att roa mej med ett tag.

HA det gott alla.