1 år av saknad

Idag är det precis ett år sedan min kompis Iréne var tvungen att kasta in handduken. Sjukdomarna blev till sist för tuff med henne.

Satt redan på morgonen och tittade på gamla bilder. Ville hitta någon bra bild på Iréne att sätta in i bloggen. Å ni ska veta att jag har massor med bilder på henne. Många timmar har vi tillbringat tillsammans och jag har ju alltid kameran i handen och knäpper kort hela tiden.Men nu blev det inte de två bästa bilderna jag valde ut utan jag tog två typiska Iréne-bilder.

Den första bilden är på hennes favoritfika. En paj (spelar ingen roll vilken, det är inte den som är det viktiga) Men en tillbringare med marsansås, det var nog det bästa man kunde bjuda Iréne på.

Denna bild är från när Lena (Byns caféägare) fyllde år. Härligt kalas och jag minns Irénes kommentar: Kolla vad massor med marsansås men varför får man inte djuptallrik och äta i.

 Den andra bilden är en riktig Iréne-pose. Ofta, ofta pillade Iréne på sin lilla prick som hon hade i nacken.

Jösses vad jag saknar henne,  och våra samtal. Ibland var det roliga ämnen men det kunde lika gärna vara jobbigt tråkiga. Vilket det än var så var dom våra stunder.
Du kommer alltid att ha ett eget rum i mitt hjärta.

Ha det gott alla

Blir inte att jobba mer just nu.

Grinfärdig, supertrött, ont på många ställen, ögonen har riktigt slutat samarbeta med mej, känner mej som en looooser.

Jag är tvungen att kasta in handduken. Det är bara att inse att det går inte att börja jobba än.

Dom på jobbet har varit guld värd men vad hjälper det när jag inte har förmågan att köra på lagom växel och nöja mej med det. Dessutom signalerar hela kroppen med massor av krämpor.
Känns som om jag nu drivs av en sån där domino som sitter på framdäcket på en cykel. Laddar bara medan man trampar och man blir trött av det. Inte som i vanliga fall att man är som ett bilbatteri som laddar medan man lever.
Nå men det är bara bryta ihop och lyssna på kroppen.
I morgon är en annan dag, då ska jag vara snäll mot mej och gilla mej själv som jag är. Japp.... Dessutom ska jag dricka vatten, vila, promenera med hunden. Japp så blir det.

Men från det enda till det andra: Vilket skitväder.
Ja alltså det är inte lika illa som det som dragit in över USA i natt, men det är riktigt skitväder här. I natt kom det härlig fluffig vit snö, lagomt många kallgrader på morgonen. Med andra ord en underbar vintermorgon. Men kyss Karlsson vilket skitväder när jag slutade efter att ha jobbat mina två timmar. Hällregn. Blöt ändå in till BH:n Det har varit med stor ansträngnning man har hållit sig upprätt när man har rört sig ute. Blankis, man har gjort som bambi, kanat hit och dit.

Å just det ja: Bilen har flyttat hem från verkstaden, där den bott sista veckan. Känns ju toppen bara det.

Ha det gott alla

Jobbet, smycken, vatten och soppa

Så där ja. Nu har jag arbetat 2 dagar. 2 timmar och en kvart varje dag.
Jag blev väl mottagen av mina närmaste kollegor. Dom sa att det var roligt att se mej igen och dom såg ut att mena det. Kändes väldigt bra.
Dessutom så var min närmsta chef helt underbar. Fick mej verkligen att bara ta det lungt och känna mej för.
Likafullt så slutade dag 1 i total utmattning. Tur att Linda kom och skrapade ihop resterna och såg till att jag kom mej hem.
Guld till den ungen.
I går gick det mycket bättre. Men jag har fortfarande inte behövt göra ett nyttigt handtag. Bara känna mej för.
Kanske, kanske kommer detta att gå. Vill så gärna vara frisk.
Blev efter det utbjuden på middag och sedan blev det vila på Lindas soffa.
MEn sen blev det skojsigheter på kvällen: Lindas kompis Sofia gör smycken. Massor olika sorters smycken.
Ett glatt gäng flickor samlades och provade, smakråden haglade, pratades i munnen på varandra och kaffe med gofika. Med andra ord en rolig kväll.
Någon bild kanske? för naturligtvis hade jag kameran i fickan.

På bilderna ser man bara ett litet urval av alla smycken som Sofia hade med sig.
Visst ser vi ut att ha det trevligt?

I dag har jag tänkta tag i lite saker. Bland annat dricka vatten =)
Vad tokigt det där ser ut då... Men jag är en sån som måste dricka 2 liter om dagen för att min kropp ska gilla läget, säger läkarna, det är väldigt länge sedan jag kom upp i den mängden...... Men nu du, det blir ju ett massa pinkande de första dagarna men det kan ju passa så här när det går mot helg och inget är inplanerat. Eller just det ja...... Köttsoppsfest i grannbyn på lördag.
Kommer säkert att bli trevligt och där finns toalett.

Vändträsk och Alträsk. Två små byar som ligger inte så långt från varandra.
Alträsk ordnar majbrasa, surströmmingsfest bland annat. Vi i våran by brukar hitta på annat för att komplettera varandra bland annat älgköttsoppa. I år låg vi startgroparna det mesta var förberett inför årets soppa bara kvar att göra inbjudningarna. Men vilken tur att vi inte hann ut med våra lappar för då kom det ju upp ett anslag om att Alträsk ordnade en soppfest i höst......... Vi kan ju inte ha två likadana bjudningar samtidigt. Det vore ju dumt att dra åt olika håll med  samma folk.
Så då gjorde vi en snabb revidering av våra planer. Vår soppfest i mörkaste januari-februari i stället.

Nä nu kan jag inte skjuta upp starten av dagen längre.

Nu blir det att göra lite nytta. Dricka vatten och sånt.

Ha en bra dag alla

Superkort

Jag har egentligen inte tid eller ro att sätt mej vid datorn.

Jag har resfeber.... ?????¿¿ eller nåt !!!!

Ska börja om att jobba idag. Inte mycke, bara 2 timmar om dagen men ändå.......

Pirr i magen, utan sömn inatt, snurrar runt och får inget gjort. Jösses jag måste få på mej några kläder

Ha det gott alla.

Men igen.

En dag till med ett underbart höstväder.

Känner att det gick fort att bli bortskämd. Nu vill jag att alla dagar ska vara så här. Strålande sol, några minus grader, lite snö och jag och Kenneth lediga, tillsammans.

Jösses vilken kvalitetstid.

Kanske jag ska lägga upp lite bilder från idag...

 Första bilden är från när vi gav oss hemifrån. Försedd med 4-hjuling, motorsåg och sånt så gav vi oss iväg mot Kenneths älgpass vid en kallkälla långt bak på ett av skiftena.

Det mesta av vägen gick jag, tycker att det skumpar lite väl myckert på släpet.

Dessutom var jag ju ute efter motionen. Så när jag kom fram så hade Kenneth redan sågat upp en torrtall i bitar för att ha som ved till kommande behov. Med en härlig utsikt över en stor myr så blev det kaffe och macka vid elden.

 Klart att maken var tvungen att prova locka på älg. Tur för Bonzo och mej så kom det ingen.

 Plingan som Bonzo har i sitt halsband är ju toppen. Man hör ju var han är. För det är ju ganska ofta som han inte syns.

Här var jag tvungen att använda zoomen på kameran för att se var han var. Ser du honom?

 Men nu syns han...

Ordentlig zoom så syns han ju på en gång. Är man liten måste man ju se till att man hittar bra utkiker.

En rotvält är en perfekt plats verkar det som.

 Här har vi just tagit en paus på väg tillbaka.

Bonzo promenerade med mej men när det erbjuds lite vila så är han snabb som bara den.

 Kenneth tog en bild på mej. Han sa att jag smälte in i omgivningen helt perfekt.

Det är ju bara att hålla med.

Ganska nöjd över en heldag i skogen. Mör i benen men väldigt nöjd.

Ha det gott alla

Björnbajs och hårklippning

 Jösses vad jag gillar att gå i skogen. Som ni ser så är det inte så mycket snö kvar nu å det är ju fiffigt när man ska skogspromenera. Här är jag i en väldigt brant backe. Det jag har tagit bild på är min kamoflage-färgade hund. Mitt i bild kommer han rusande ner för branten.
Han har kul.

 Mitt i branten ligger det jättestora stenar. Jag känner mej alltid som om jag kommit in i en John Bauertavla när jag går där. Så det gör ju inget att jag inte orkar den branta stiginingen i ett svep utan är tvungen att göra en paus mitt i backen.

 Här syns min promenadkompis betydligt bättre. Men vad som inte syns på bild är att han har ett halsband med en bjällra i. Helt klart toppen när han nästan inte syns så hörs han då i allafalll.
Idag när jag gick i skogen så tänkte jag:
-Jag skulle nog gärna velat se en björn. Tror inte att jag skulle bli så jätterädd. Det är ju inte ofta björnar ger sig på människor som korsar deras väg. Det skulle vara himla skoj.

50 meter senare rycker jag upp mobilen och ringer Kenneth. Har björnarna gått och sova nu?????? Ja då det tror jag säger min man, hur så?
Puh!!!! Vilken tur.
Jag har just kommit till det största björnbajset jag sett. Tycker bestämt att det ryker om det, alltså jättefärskt. Vid närmare undersökning så är det inte varmt. Jag vill inte möta björn på nära håll. Nix, nopp jag har just ändrat mej, vill inte.
Ser ni min handske som jag lagt bredvid?

Det har funnits ett visst behov under ett längre tag att frisera Vilja lite.
Vånda, vånda, hur ska vi få henne att gå med på detta.
Ingen konst, man passar på när flickan har nästan 39 graders feber dessutom så mutar man med ostkrokar. Gick alldeles utmärkt. Hon satt still flera minuter

Ha det gott alla.

Snart är det Alla helgons dag

Idag är det ingen julkortskänsla över utsikten hos oss.
Inte alls samma fina, härliga vädret som var igår.
Det enda som är sig likt är snön på backen. Men vem har dragit hit all mjölkfärgad luft? Snacka om gråväder som går åt det vita hållet.
Men en skogspromenad blir det iallafall idag. Det har vi bestämt jag och jycken.

Tänk att det snart är Halloween/Alla helgonsdag. Det är ju en helg som snabbt passerar om man inte är förberdd och gör nåt trevligt av den.
Jag har två riktigt speciella minnen från tidigare år.
Det första var när vi kom från svärfars hem. Vi hade tillsammans med Kenneths syskon varit upp och tömt och städat ur svärfars hem uppe i Murjek som strax före hade gott bort. Det hade varit en tung dag både fysiskt och psykiskt. Vi var ganska smutsiga och väldigt trött.
Vi var bortbjudna på middag hos goda vänner och dom hade lovat att vi fick komma precis som vi var. Det passade perfekt för vi passerade Bredåker på väg hem. Hade vi kört hem och duschat och snygga till oss så hade vi antagligen avbokat alltihop, så trötta var vi. Det var en av de varmaste, skönaste, härligaste middagar jag varit med om. Vi kände oss så stärkta när vi for hem senare på kvällen.
Tur att såna minnen blir kvar.

Ett annat minne är när Kicko och Ante bjöd på Halloween-fest.
-Kom lagom utklädd stod det på inbjudan. Det var en mycket mysig fest med nycker spinelnät, Trollkarlar, häxor och en massa annat löst och skrämmande folk.
Den stora överraskningen var ju att vi alla var bjudna på bröllop. Snacka om paffa vi blev när plötsligt en trollkarl gifte sig med en häxa, vigelförättaren var dock inte utklägg=). Bröllopstårtan var full av spöken och spindlar i sina nät.
 Ja det var också en kväll att minnas.

Ha det gott alla