I morgon... gruvlig dag.

Kan inte påstå att jag känner mej stark och duktig ikväll.

Snarare ganska ledsen och väldigt sårbar.

I morgon är det ju som vi ska följa Jimmy till sista vilan.
Men vilken skumt uttryck.
Sista Vilan fick han ju redan på midsommardagen där kring halv fyra.... Då kom vilan.
Slut var det på kämpande att få tillräckligt med luft, slut på smärtan och slut på ymnigt svettande.
Jag minns precis hur jag satt med min hand på ett hårt kämpande bröst, kände varje hjärtslag. Vilan kom i samma ögonblick som hjärtat slutade slå.
Total vila.

Lika fullt är jag skräckslagen inför i morgon.
Ångest och jätterädd.

Konstig känsla.
Måtte det gå bra för pojkarna.
Det handlar ju om deras pappa.

Linda har sagt någon gång:
Sitta i en kyrka och grina så man tror att man ska gå sönder, med kända och okända.
Skumt och väldigt skrämmande....

Men jag vet innerst  inne att det kommer att bli bra, riktigt bra, hela begravningen kommer att vara i Jimmys anda. Till och med Sabathon kommer att göra sig perfekt.

Nå men nog tar vi oss genom det här.
Vi har inget val.

De varma kramarna, hälsningarna, bjudningar och blommorna fortsätter att komma. Snälla, varma människor.

Det gäller att hålla fart på livet så finns det inte tillfällen då man hinner gå ner sig så lågt att man inte tar sig upp.

Vardagens klippa gräs, dammsuga, rensa ogräs, jobba, sticka, läsa och umgås med folk å sånt funkar perfekt. 

Långpromenader med Mara funkar perfekt

Dricka kaffe med Kenneth funkar också perfekt.

Pyssla med olika saker funkar också.

Den här ska jag montera vid sorgebuketten i morgon.

Som sagt. Det kommer att gå det här. I morgon den här tiden är den den här begravningen över. 

Då är den ett vackert minne att minnas.

Förra veckan var vi och tömde Jimmys lägenhet.

Jag kom ihåg att ta ett par bilder av städpatrullen. Här var det dags för lunchpaus på Vischan i Lillpite.

Med ett sånt team kunde det inte gå annat än snabbt och effektivt. Men jag missade få Elis och Kasper med på bild. dom var ju också med och bar grejer.

Men den här bilden blev inte riktigt som jag tänkt. Vi var bjudna på middag hos Calle och Doris. Väldigt gott och väldigt trevligt. Efter maten gick jag och Mara ner till sjön. På väg upp så blev det bråttom. Över stugan hängde ett stort svart moln. Nu blir det åska, så det blev det långa benen före för att hinna in innan det kom över oss..... Ser ni det svarta molnet???

Det är säkert det var där, jag såg det ju. 

Tänk vad färgerna kan bli tokigt.

När jag tog bilden var det så mörkt att det bara nästan var ljusen över bordet som syntes.

Skumt.

Just det, vi har ju varit på Barndop. Belle Eva Clary. En underbar liten prinsessa.

Nöjd liten flicka. Hon fick agera stafettpinne längs efter bordet. Här var det min tur att mysa med dockan.

Nå men nu ger  jag mej för den här gången.

Ha det gott alla.