Lite av varje

 Hej och god morgon.

Fick en bild av Bettan.

Det är inte ofta som hela jaktlaget är på plats samtidigt. Men se här är vi alla.

Massor av skojiga trevliga människor som ger så mycket skratt och skoj när vi träffas. Annars blir det mest att umgås via Com-radion. Men för att inte tala om så dråpliga kommentarer det kan bli där också. Det är klart att det finns en rejäl portion av allvar också, och en massa slit och släp.

Här en härlig bild på Jill. Hon hade smugit en lång stund i ett riktigt slyigt område. Var gode trött när hon till sist kom fram och kunde konstatera att älgen var död. Hon tog sig en powernap, på ett mjukt och varmt ställe i väntan på förstärkning.

Eller som Jill själv säger: 

-Jag vilade lite innan det dök upp någon som ville lära sig hur man tar ur en älg. 

Hon vet hur man gör och hon har fått lära upp flera.

Denna gången var det hennes pappa och mamma som kom först.. De vet hur man tar ur en älg.

Förra veckan var min familj hit.

Hela gänget.

Skojigt, men väldigt högljutt. Alla hade nåt att säga och det var många olika ämnen som avhandlades samtidigt. 

Så himla skoj. Tänk vad kul när alla kan samtidigt.

Underbart är kort. Alldeles för kort. 

Har jag för mej det sjöngs en gång i tiden. Måste ha varit Ramel som sjöng så.

Det blev kväll även denna dagen. Så alla drog hem till sig. Bara jag som blev kvar hos mej.

Men massa fniss och skratt satt fast i väggarna flera timmar efteråt.

Sparrisarna, de underbara människorna. De var här igår. Så underbar energi som alstras när vi träffas. Skrattsalvor som inte är av denna världen.  Jag skrattar fortfarande.

Det är så olika ämnen som avhandlas med sådan värme och med sådan humor. Men det är klart allt är ju inte rosenrött i våra liv, så det är klart att vi avhandlar sånt som är mindre roligt också.

Vi pratar om bubbel i stället för morgonkaffe, provtagning och sjukdomar, kollegor som man kan anförtro sig åt (stor skrattsalva), karlar eller egentligen bristen på karlar, covid-bekymmer, vardagen, filmer, böcker. 

Nästa gång vi träffas blir det över ett fat med kräftor...

Jag brukar följa ut på morgonpromenad med min granne Jenny och hennes hund Maddy.

Eller så tar vi frukost tillsammans. Ni som har provat att bli god vän med en granne. Så underbart.

Man behöver knappt klä på sig eller kamma sig när man går till varandra. Visserligen får man skutta lite snabbare om man inte klär sig. Vill ju inte bli tagen för förargelseväckande beteende. 

Vi bor i var sin ingång. Men det känns ju så fegt att ta källarvägen. 

Spring fort och hoppas ingen ses. 

Vi är ju som annars, vi som är van att bo på landet. Jag som kommit från Vändträsk och hon som bott i Brännberg. Inte riktigt van att grannarna ser. Nå men än har det gott bra. Idag blev det frukost hos Jenny. 

Vi fick prata av oss om sånt som inte riktigt känns bra. Det ska ju också göras ibland. Maddy sa inte mycket hon lyssnade desto mera.

Var förbi i Heden hos Ringströmmarna och kollade in deras nyinköpta bastun  i helgen. Den var superfin. Där kommer de att ha många sköna och trevliga stunder

Nu ska jag dra en kam genom håret och bege mej ut spå stan. 

En lunchdate väntar.

Ha det gott alla och var rädda om varandra.