Videomöte och annat.

 Det här med att sitta på Video-möte. Ibland kan jag som tappa fokus. Plötsligt fastnar ju ögonen på några skator som busar utanför fönstret. 

För att inte tala om att plötsligt sitter man och tänker på annat. Matsedel, möten med andra människor, byta gardiner.....

Nå men det är ju tur att man kan ordna möten ändå, digitalt. Det mesta hörde jag ändå.

Men vad är detta för nåt? En hund eller nåt annat lurvigt.

När man bara ser bilderna smått, smått när jag ska flytta dom från mobilen till datorn kan jag få fundera. För som vanligt så är det ju när jag ska redigera bilder som jag blir så sugen på att skriva blogg. Denna bilden var jag tvungen att göra stor för att komma på vad det är. 

Men det är ju Kent. 

Han undrade om jag kunde klippa av honom sommarhåret så det bättre skulle passa under kepsen. Tänk om  man hade den där manen. Skulle ju inte vara fel mot det tunna som man själv blivit utrustad med.

För någon vecka sen följde jag med Linda till Motorstadion. Det var förberedelser inför kommande Klubbmästerskap. Det är ju många klasser och många pokalen som ska finnas på plats.

Denna gången vart det ett elände. En stoooor kartong med pokalen var sneda, vinda och i bitar.

Uppstod en lätt panik. De skulle ju delas ut dagen efter.

Vilket elände. Men jag kan bara konstatera att jag är mamma till en underbart dotter. Trots att hon hade fullständig panik så utåt kunde jag inte se hennes förtvivlan. Hon sa att hon hade panik men inget syntes. Med en stor portion humor så löstes helvetet ändå. Sakligt och med mycket skratt så blev det lyckat ändå trots allt.

Dagen för tävlingarna så jagade jag. Annars hade jag gärna varit funktionär. 

Men på väg hem från skogen, fick jag veta att om jag körde fort så skulle jag hinna se A-finalen. Klart jag körde fort.

Fick både kaffe och se mågen köra i A.final. Sicken tur att de löste det med pokalerna så även Kent fick en med sig hem. Tänk att detta med folkrace är nåt jag verkligen gillar.

För några dagar sen så ringde Ringströmmarna och frågade om jag ville följa till Kanis, det var dags att ställa upp husvagnen.

Saras gäng var också där.

De har det verkligen mysigt. De står efter varandra på Logenstigen. De har gjort sig en stor grillplats där de ryms allihop när det är dagas för frukost, lunch, middag, kvällsbus och allt det där andra man gör när man lever husvagnsliv.

Där var hundar som lekte.

Ungar som umgicks.

Folk som fikade eller åt lunch. Folk som eldade och bara umgicks.

Så himla trevligt de har de och jag är alltid välkommen som gäst. Lyckos mej.

Dessutom har de riktigt nära till vännerna, antingen på samma gata eller så bara ett snöbollskast bort. Ja nu inte mina kast. Så långt kastar jag inte. Men andra gör.

Vägen hem blev det att äta ute. Vad gör man i väntan på hamburgaren, jo man startar en turnering i 3-i-rad. Som ni ser är de riktiga tävlingsmänniskor som gör upp. Nästan så de hugger varandra på händerna. Men det uppstod inget blodvite.

Så ska jag berätta nåt annat kul. Jag har ju bestämt att jag lagt ner det där med att jobba. 

Pensionärslivet gillar jag. 

Men när Fredrik på Pålyset.se hörde av sig och frågade om jag kunde tänka mej att jobba extra var det ingen tvekan från min sida. Det är ett jobb som gör att man verkligen känner att man lever. Det är stressigt, ganska svårt och bara helt underbart. Hela kroppen får stimulans.

Nu blev det länge vid datorn. Först videomöte, redigera bilder och blogg. Så nu slutar jag för denna gången.

Ha det gott alla.