torsdag 7 maj 2020

Sälja, pensionär, nya skor och cykeltur.

Jag köpte nya skor i veckan.
Vet man ju hur det kan vara, skorna är ju i särklass bäst just innan de ger upp och faller i bitar.
Nå men man är väl en klyftig kvinna så jag tänkte att det är bara att sätta igång och skola in de rackarns skorna. Innan det är dags att använda de på riktigt.
Men hur det nu gick till så ändrade jag på planerna.
En premiärcykeltur. Ja men det ville jag ju väldigt gärna. Tänk att få ynnesten att bara susa ut efter cykelvägar kors och tvärs. Inte en enda timmerbil som försöker preja en av vägen. Å inte en enda bilist som försöker köra igen de tre timmar som de försov sig på morgonen.
Helt underbart, att jag nu packat ner kondisen någonstans får jag ju söka lite efter.
Jag ringde och beställde kaffe hos Linda i Heden å så susade jag iväg.
Vet ni att det är konstant uppför till Heden, hela jäkla vägen?
I bland gick det så tungt att jag kände det som om jag stod helt stilla.
Speciellt  då det blåste förbi en som tagit med sig kondisen.
Sablar, bara kämpa på.

En pratstund med dottern och kaffe ute vid deras grillplats. En helt okey stund på dagen. Hela resan hem bestod att bromsa. Bara nedför hela vägen. 
På vägen hem så tänkte jag att jag är nog den enda som riskerar skoskav i rumpan och låren av att skola in nya skorna.

Min dotter påstår att jag glömde direkt när jag flyttade till stan hur man klär sig. Bara inse att hon har rätt. Det är kallt att gå omkring med blöta skor. Skorna blir aldrig mer sig lik.  Dubbelt dumt.


Men som ni ser så fick jag ju gå ett steg tillbaka och se till att jag var bättre klädd. 


På den bilden med skoterskorna sitter jag och konstaterar att jag känner mej så himla färdig i Vändträsk. Skönt att det snart är någon annans ansvar. Hoppas att den nya ägaren kommer att trivas. Jag önskar henne ett riktigt gott liv där ute. 
För nog har jag trivts där, förr.
Men sen blev ju allt så annars.

Pensionär. 
Japp.
Så ljuvligt. Början blev ju inte som jag tänkt att det skulle bli. 
Du vet, kolla resor, anmäla mej till studiecirklar, ställa till trevliga sammankomster med goda vänner. Nä men då planerar vi om.
Varje morgon börjar jag med lyxfrukost. Yoghurt med bär och nötter, kaffe och macka och så ett glas med c-vitamin. Till det tar jag sittning med pussel och ljudbok. I lugn och ro. Ingen stress här inte.
Dessutom går jag en lång hundpromenad varje dag, dock utan vovve. 
Sen har det ju varit väldigt mycket med att avveckla mitt hem i Vändträsk.



Resan att sälja ute i Vändträsk har varit lång och väldigt jobbig. Tur att jag har haft Kent och Linda vid min sida. Jag hade nog inte orkat varken mentalt eller kroppsligt.. De har verkligen gett mej all deras fritid under många, många veckor här i vår.
Resten av min familj har också ställt upp. Sara kom en helg och städa upp mitt hus och stajlade till det, hur fint som helst. Ni har väl sett Mäklarbilderna? Man tror inte att det är verkligen där jag bott.
Stilstudier när Sara skurar min dusch.


De underbara barnbarnen som roade sig så gott de bara kunde när alla vuxna bara höll på och höll på.


Linda, ser nöjd ut. Undrar var de två skruvarna ska sitta.


Kent intar välbehövlig lunch.


När väl huset kom ut till försäljning så gick ju allt väldigt fort. Det var ju en underbar känsla att det verkligen skulle bli så att jag skulle slippa ansvaret. Efter ett helt års joxande med lantmäteri och sånt. Den 18 maj är hela köpet klart och jag står inte som ägare längre. Blir skönt.

I dessa Corona-tider gäller det att vara listig annars blir det ju inget umgänge. Men det är ju så enkelt att sitta ute med var sin kaffemugg. Här är det Ullis som kom och hade med sig en stol. Helt klart klyftig flicka.


I kväll när jag satt mej vid datorn för att återigen lyssna på en livesänd föreläsning som Studieförbundet vuxenskolan kör så blev jag kvar efter sändningen. 


Detta är en bild från förra föreläsningen. Det får ju bli så här när man inte kan gå på studiecirklar. Mysigt eller hur?
Tänk om jag skulle tömma mobilen på bilder, ladda upp i datorn i stället.
Nä men alltså, så blev det som det brukar. Jag blir sugen att skriva blogg. Så här sitter jag och vet inte hur jag ska klara av och sluta skriva.

Nu.

Ha det gott alla. Var rädda om er och håll avstånden.

4 kommentarer:

  1. Har du ingen hund mu då?

    SvaraRadera
  2. Nej, tyvärr var jag tvungen att ta bort henne alldeles före jul. Hon blev sjuk.

    SvaraRadera
  3. Vilken stark och härlig människa du är. Jag gläds åt dina glädjeämnen i livet. Skickar kramar via nätet nu i Corona tider ��

    SvaraRadera