Att ha en bild från en dag när det var bättre väder. Ser ni att solen har kommit upp så pass över horisonten att det nu syns solstrålar på backen. Kring jul fanns ju inte runt jul. Det ger en ju en förkänsla om vårvinter. Men den bilden är från någon dag sedan.
Det här är utsikten idag.
Det är femtio nyanser av grått som gäller men trots det är det jättehärligt ute. I går var det kring 20 grader kallt. Idag är det bara sju grader. Så vår morgon på skoterspåren blev extra långt och extra härligt.
Min hund, hon är som festlig.
Jag brukar ju säga att hon läser mej som en öppen bok. Är jag ledsen så kommer hon och tröstar. Lyssnar jag på en ljudbok och det blir otäckt spännande så känner hon det också. Det är då hon klättrar upp på soffryggen, kikar försiktigt ut genom fönstret och morrar som den värsta vargen.
Hon är inte tuff men måste man skydda matte från nåt farligt, så måste man.
Nå men när vi är ute på promenad så kan jag läsa av Mara. Det är så ofta det kommer stora tydliga pratbubblor.
Idag var det speciellt tydligt när Mara valde att ta ett annat skoterspår än mej. Plötsligt står jag på ett annat spår 50 meter bort och dansar och skuttar och verkar ha så himla roligt och i farten tog Mara ett sämre vägval. Hon genade.....
Under de 50 meterna som hon kämpade så såg jag:
- Skit, skit, skit, så jobbigt. Jädra matte att bara smita iväg på det där sättet...
- Kom och hämta mej matte, eller du kan väl iallafall möta mej så jag kan gå i dina spår.
- Jag skiter i matte, jag hittar hem själv.
- Tänk om hon inte ska gå hem och jag blir ensam hemma, får inte ske, måste till matte.
Nå men lillan löste problemet och jag var helnöjd. Det blev ett riktigt bra fyspass för vovven, hon sover middag just nu. Nöjd och belåten.
Jag och Linda äter ju gärna sushi när tillfälle ges. Nu när Vilja hade jullov så blev hon tvungen att följa för vår längtan på Sushi blev för stor och jullovet var för långt. Sushiboden i Boden har varit med förr. Vad ger man ett barn som måste följa men som inte vill äta sushi?
Riktigt goda blev betyget från Vilja. Riskuddar med en gurkskiva på.
Här är en bild på mej när jag just kommit in från en skogsrunda i mörkret. Gäller att vara utrustad med både tjock jacka, pannlampa och hörlurar. Behållningen blir frisk luft, lycklig hund och glatt humör på matte.
Jag fick två pussel av Karin för några år sedan. Det ena byggde jag direkt det andra glömde jag bort. Nu ligger det på bordet, det går inte fort om jag säger så. Jösses vad många detaljer och alla bitar innehåller ett huvud, en hjälm eller ett däck. Det kommer att ta några dagar men roligt är det.
Det är ju flera år sedan som jag förlorade förmågan att läsa böcker, ja även tidningar. Det är inte det att jag inte ser eller förstår vad jag läser, men jag har som tappat bort flytet i att flytta blicken. Jag vet att det är en svit pga den där neurologiska grejen jag har. Den som gör att jag måste ta hästdoser med kortison några gånger per år.
Men det är klart jag saknat känslan av att krypa ihop i soffan med en bok. Men jag lyssnar ju på ljudböcker desto mer. Nå men jag har aldrig släppt hoppet att ta tillbaka förmågan att läsa på vanligt sätt. Nu har jag strax tagit mej genom en bok. Det går inte fort, jag orkar inte sitta några längre stunder. Tror jag snart har tränat upp mej så jag kan bara läsa längre och längre stunder.
Tänkte jag.
Visserligen minns jag att jag sa att bara jag klarar av att läsa teorin till jägarexamen så ska jag aldrig mer läsa. Skojade bara. Än har jag inte gett upp.
Boken!!
Jo den köpte jag och Inga-Lill i sommar när vi var i Marsliden och fick en specialguidning om Bernhard Nordh och om nybyggarna i Marsfjällets skugga.
Jo den är lika bra nu som då för 45 år sedan när jag läste den förra gången. Lika fascinerade jobbigt liv som nybyggare. Lika äckligt då som nu att vara tvungen att äta fjällämmel.
Nu ska jag fokusera på lite matlagning. Gillar ju att ha matlådor i frysen, men nu är det slut där..
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar