Mara

Men nu tycker nog Mara jag inte är någon bra matte.

Skulle tro att om hon kunde skriva så skulle hon nog skriva någon ansökan om omplacering.

Det här med takras som låter och känns som om huset rasar. Jag har verkligen försökt förklara att det är inte mitt fel men att jag lovar att hon inte ska fara illa.
Hon ligger tryckt mot mej och darrar och tycker att livet är skit.
Snart är det över för denna gång. Finns bara lite kvar på baksidan nu.
Att jag dessutom är ute långa tag och skottar....... Mara tycker att spadar är läbbigt. Det flyger omkring stora snöklumpar. De låter illa, och gör säkert ont om man kommer i vägen. Hon vill inte vara inne själv men det går inte ha henne med ute ändå. För som hämnd försöker hon rymma om jag tar i en spade när hon är ute. Dock har det inte lyckats utan jag har hunnit se vad som varit på G..
Eller så är det för att det finns fin herre längre bort efter landsvägen som gör att hon vill rymma.
Mara i höglöpen. Jag har förklarat att vi ska inte ha nå småbarn... Vi är för gamla.
Mara försöker förklara att det är inte säkert att det blir bäbisar varje gång. Hon är villig att försöka.
Nopp, det blir inget av det.
I brist på herrsällskap så rullar hon sig i nåt som Mara tycker luktar underbart. Inte jag. Det luktar Räv-piss.
Usch för Räv-piss.
så nu är hon nyduschad igen.
Mara gillar inte att lukta svagt av såpa, hon vill lukta äckligt Räv-piss.

Nu skiter vi i rävpiss, frestande herrar, takras och läbbiga spadar. Vi far till Kanis och hälsar på.

Ha det gott alla