Int var det så här det skulle vara.
Andra natten på rad som jag är sömlös.
Kero ligger i sin hundbädd i hallen och sover djupt. I sovrummet ligger Inga-Lill och Mara och snarkar i kapp. Det låter helt underbart skönt. Jag blir ju i vanliga fall så sömnig av att höra sköna snarkningar men inte denna natt.
Klockan har nu passerat tre och inte är det många minuters sömn som fastnat på mej. Nähä.
Nu fick jag dessutom en insulinkänning så då var det bara kliva upp och äta nåt. Banan blev bra.
Jo. Inga-Lill och Kero kom hit nu i eftermiddag. De ska stanna några dagar. Det känns skoj att ha dom här. Inga-Lill och Kero ska bägge två till doktorn. Då är Vändträsk ett betydligt bättre avstampsställe än Arvidsjaur.
Helt klart blir det ju shopping också. Jag hörde att Inga-Lill hade en låååång lista med bra att ha saker som ska inhandlas. Just nu minns jag bara såna där lådor med diverse skruv och en kudde.
Då kan ju jag också passa på att köpa ny kudde och en vedkorg. De har funnits på min inköpslista en tid, utan att jag kommit mig för att handla.
Vi kommer att få det så trevligt.
I kväll efter maten så har vi hunnit gnida lite på planerna för Greklandsresan. En liten semestertur kommer vi också att göra i sommar. Då blir det en bilsemester i Västerbottens inland.
Så kul vi ska ha.
Men nu ska ni se att det händer saker med snön där ute. Den har alltid varit den stora förloraren när vårsolen spänner musklerna. Så även denna vår
Plötslig bara på ett par dar så kan jag över snömassorna se vägen. De tre belysningsstolparna har tinat fram. Eller nästan iallafall, jag ser två och anar att det lyser en till under snön. Det är ju fortfarande otroliga snömängder kvar. Allt är helt snötäckt här.
All snö från taken har rasat ner så idag har Sune varit hit och skottat bort takraset från vedhuset. Det blev som praktiskt att kunna öppna dörrarna igen. Även raset från bagarstugan, den blockerade infarten... Ja nu inte för mej och min högbenta bil, men andra hade kunnat råka illa ut.
Förra veckan var jag med Mara till djurdoktorn, Spännande tyckte Mara. Det luktade helt ljuvligt, trygg och lite kaxig var hon allt där hon satt mellan mina fötter och hade halsen lång som en giraff. Burar som luktar gudomligt och som det säger mjau om. De blev snabbt favoriter, mycket bättre än hundar som passerade fram och tillbaka.
Mara kommer att behöva en operation längre fram men doktorn ville vänta någon månad. Tydligen så finns det högre blödningsrisk när en tik löper och man måste ta till kniven. Eftersom det inte är nåt som brådska så väntar vi.
På tal om löpa.
Ni minns ju att Mara försökte övertala mej att hon ville besöka den stiliga hanhunden som vi bor granne med. Den hon avskydde som pesten här kring jul. Tror hon till sist har tagit sitt förnuft till fånga och gett upp tanken. Nu när Kero är här så är det bara konstatera att löpet är på väg att vara över. De finns inget övertalande i Maras agerande mot Kero. Hon brukar vara väldigt enerverande när hon sätter den sidan till. Kero som är en distinkt gentleman behöver inte alls slåss för sin dygd.
Bara inse att höglöpen är avklarad för denna gången.
Nå men ändå så kommer de inte att få vara ensamma hemma i morgon när vi ska ut på uppdrag. Tror det är säkrast att Mara får vara hos Linda.
Nog var det som trevligt med sällskap på kvällspromenaden tyckte både jag och Mara.
Få se nu. Det är knappt tre timmar innan väckarn går igång, om jag skulle göra ett försök till att få lite sömn.
Jag tror så.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar