Hoppla.
Här satte jag mej för att se på senaste avsnittet av Bron på Svt-play.
Men se det hann jag ju glömma bort. Jag började redigera bilder och poff så satt jag här och skriver på bloggen..
Nå men då gör jag väl så då.... Skriver blogg i stället.
I kväll blåser det nåt alldeles kopiöst ute. Känns som om man är ute på kalfjället och inte ute på gårdsplanen här i skogen när man går ut.. Jag kan ju bara gissa hur det blåser där det blåser på riktigt.
Jag har säkrat upp så jag får lite ledljus om strömmen far. För det känns som att det är ett senarium som är högst troligt... En kväll som denna.
Mara ligger och stirrar på fönstren och morrar. Hon har inte riktigt kollen på om det är storm ute eller om det kanske är grannens stora vargar som är här igen och stampar runt knuten.
Mara vet inte att jag tagit upp problemet om grannens lösspringande hundar, med just grannen. Grannen är en vänligt man, lite försynt och försiktig.... Men se död och pina.... Det är inte hans granne.
När jag fick tag i honom efter sista gången hundarna varit här och nästan skrämt skiten ur mej och Mara. Den gången när hundhuvudet dök upp bakom fönstret där jag satt vid datorn. Då var jag inte nådig.
Jag har gjort klart att det är inte acceptabelt att hundarna kommer hit en enda gång till.
NIX nu är det färdighaft.
Verkar inte klokt att jag ska ha koppel på min hund, på min gård utifall hans hundar känner för att hålla till här.....
Dessutom fattar jag att snart har hon rivit sig stryk min lilla prinsessa. Hon är så kaxig och låssas som hon ska äta upp storhundarna. Men min lilla dam är ju en riktig fegis när hon måste möta andra hundar. Hon kastar sig ju på rygg direkt och ger sig... Kanske inte alltid så smart. Hon har nog aldrig hört "bättre fly än illa fäkta" Dessutom hon är ju så liten, jösses hon når dem knappt till armbågen...
Så om ni frågar mej så är problemet löst. Kan han inte hålla dom hemma så får han lösa problemet på nåt annat sätt.... Hit ska dom aldrig mer.
Så det så.
Nu nog om detta.
Enda julmaten jag hade i år var en julost. En stor, god, röd julost som jag fick av Kent.
Som ni ser så är det inte mycket kvar nu.
Julsakerna är bortplockade och julosten är snart uppäten. Då är det dagas att vända blad.
Nu väntar vi på den fantastiska vårvintern. Ni vet:
- När all tid som man inte kan vara ute känns som förspilld tid.
- När man känner att solens strålar värmer.
- När snön känns extra gnistrande och vit.
- Renskinnet i snön som blir så inbjudande.
- Kvalitetstid ute vid grillplatsen. Stekt palt, pinnbröd, kaffe i kåsa och allt det där andra som gör livet enkelt och underbart.
- Det första unset av solbränna på kinderna.
- Inte en skymt av ett enda flygfä som kan bitas.
Åsså tulpaner på bordet..
Än är det bara tulpanerna som är här.
Men snart kommer resten. Ljuvliga tider.
Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar våran Calle idag.
Med blommor och med blader vi fira denna dagen.
Vi gratulerar våran Carl-Jacob i dag.
Redan i går var jag på gofika hos kompisen Carl-Jacob. Tack för supergott fika och en trevlig stund.
När jag skulle sätta upp mina julstjärnor i fönstren till första advent, så ville jag plocka bort de lampor som satt där sedan tidigare. Förstås.
Jag är lite rädd om mina fina fönsterlampor. De har en tendens att lätt bli sneda.
Obra.
Så för att vara säker på att de inte skulle bli just sned så satte jag dom på ett lämpligt ställe. Alltså ett särskilt fiffigt ställe som gjord för saker som inte ska bli sneda...
Det kom jag ihåg precis i samma stund som jag öppnade lådan med sånt som jag tog bort över julen. Nä just det ja. Där var dom inte. Dom var ju på ett riktigt fiffigt ställe.
Gudarns va less jag blir på mej när jag gör så...
Inte en enda aning om var de var. Ändå hade jag ju tyckt att det var så smart plats mindes jag ju.
Jag har sökt precis överallt, tyckte jag. Det logiska stället var ju i någon av alla Kenneths lådor eller garderober. De tömmer jag ju allteftersom. Där finns ju plats.
Jodå, men inte var mina lampor där.
Jag har grubblat och grubblat.. letat och letat.
Nå men som ni ser så är de nu tillbaka på sin rätta plats i fönstren.
Det fiffiga stället???
Ser ni den ljusa lådan som står på en hylla alldeles vid fönstret???
Jopp alltså, ett särskilt gynnsam ställe för saker som lätt blir sned. Men det tog mej många timmar att lösa den nöten.
Jag är så roligt jag.... Not...
Nä nu ska jag se Bron.
Ha det gott Alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar