Den som drar fram, stökar om, den som lånar saker och lägger saker så jag inte hittar dom igen.
Hustomten som härjar vilt när jag jobbar eller sover.
Tror att den gubben har blivit lite mån om sitt yttre...
Jag har hittat spår..... Jorru.
Här för ett tag sedan när jag skulle skura av golvet i badrummet så var det nåt som klingade till under pallen som barnbarnen förr använde när de inte nådde upp till tvättstället.
Kolla, ja men kolla här va.
Ett hårspray. Å det är inte min. Det är inte Maras heller, säger hon.
Alltså måste ju vara Hustomtens. Han känner kanske att han också bör vårda sitt skägg. tomten har säkert kollat på Facebook och sett alla bilder på stiliga skägg och förstått att han bör väl vara med. Eller kanske han kastar luvan och fixar sig i håret med jämna mellanrum. Ja vad vet jag, jag ser ju aldrig honom, bara det han ställer till och lämnar efter sig.
Sen en annan fundering jag har... Undrar om det är Hustomten som far till Vidsel och handlar. Kan annars inte riktigt förstå varför jag får reklam därifrån. Det är ju inte närmaste affären vill jag lova. Det är ju 6 mil enkel väg..
Kan nog vara hustomten.
Mara som varit så sjuk här under nyår fick nå medicin som gjorde henne 9 år yngre. Hon är som en valp, ganska ouppfostrad valp men så full av livslust så det är underbart att se. Men vara nära mej det vill hon nästan hela tiden. Som här när jag skulle lägga mej på soffan och kolla på skidskytte på Tv. Snabb som en kobra hoppade hon upp och höll ett tyst förmaningstal till mej. Jag fattade precis vad hon sa:
- Tänker du ligga där nu ett tag så det är lönt att ligga här uppe?
- Eller har du tänk gör som du brukar....???
- Ligga en stund, upp och dricka lite vatten, ligga igen för att sen fara upp och hämta kaffe, ner på soffan för att sen direkt gå och pinka.... Så ändra på alla planerna och sätta dej och sticka i stället... Har du tänkt göra så eller kan jag lägga mej???
Hon kunde lägga sig, det blev hur mysigt som helst, så jag somnade och missade allt skidskytte. Men gott sov vi.
Som sagt, Mara gillar att vara nära. Ibland agerar hon rävboa bakom nacken när jag sitter och stickar. Det är så himla mysigt.
Vi har det bra, hon och jag.
Men jag måste hitta någonstans där det finns en plogad skogsväg. vi har ingenstans att kunna sträcka ut på våra promenader. Skoter- och traktor-spåren som Kenneth gjorde här i skogen och ner mot sjön till oss finns inte heller nå mera, ju.
Kanske skulle jag bjuda hit någon som kommer med skoter. Någon som kommer flera gånger så det blir ordentligt trampat. Det vore ju ett sätt, då får vi ju en spår.
Landsvägen känns bara som en enda stor: med livet som insats. Finns ju inga diken att gå ner i när dårarna kommer som promt måste visa att de är tuffast och kan köra riktigt fort och törs hålla nära, nära.
Ni minns att jag berättade att Mara hade besök här på julafton? Av grannens stora hundar. De som pissade på köksfönstret. Hon är fortfarande så himla upprör så fort hon är ute och hör dom från deras hundgård. Så upprör så hon en morgon smet dit.
Det var mitt fel... Jag vet ju att när Mara blir så där upprörd och börjar springa ner för infarten så ska jag bara vända om och springa åt ett annat håll och verka ha hur kul som helst, kvittra och jubla. Då kommer hon i hundranittio knyck. Men se nu var jag ur balans och tog det dåliga beslutet... Att med arg röst få henne att avbryta attacken på de förhatliga hundarna.
Hon bara tyckte att matte är lika förbannad som jag, så bra, då far vi och äter upp dom. Jag springer före matte så kommer du efter så fort du kan.
Nå nu slutade det lyckligt. Hon blev inte överkörd och inte kom hon ända fram till hundgården heller. För mycket djupsnö. Det enda som hände var att jag fick en löprunda till grannen och vi fick träna på att gå fot tillbaka. Dessutom fick jag väldigt ont i halsen av det jag skrek på min jycke.
Så just nu sitter jag med ett besvärligt skavsår på en fotknöl. Inte av löprundan till grannen utan dåligt val av skor på en promenad.
En skadad tumme. Blev när jag skulle hyvla av det där röda på julosten och slant med osthyveln. Swosch så hade jag skalat av yttersta lagret av tummen också.
Åsså en ond hals. Den gör ont så här tre dagar efter jag skrek på Mara. Vissa saker gör jag ordentligt....
Men kolla här då. Ett knippe härliga barnbarn som blev mutade med glass så vi fick dom på samma bild.
Jag och Sara for i söndags till Bodens Funhouse och lät barnen och vi röra på oss. Det var så himla skojigt att se så bra det kan leka tillsammans. Efter tre timmars superskojigt busande gav vi upp och lät Sara bjuda oss på middag.
Riktigt fin dag.
Nå men om jag nu skulle börja göra nåt så jag får börja bocka av från "att göra listan". Gäller att passa på när man har en ledig dag. Det sista av julen ska bort idag. Det är inte så mycket kvar; Julstjärnorna i fönstren har nog lyst färdigt nu och några röda örngott från soffan som ska få en behövlig vila till nästa jul.
Ja men ni vet.Men först påtår och ett glas vatten.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar