Jag ska egentligen rusta mej och göra mej klar för att fara och tjänstgöra. Men jag ska bara skriva lite först.
Kent var hit i torsdags och skottade av de taken som jag anser vara de klenaste. Tur jag har honom. Men han har en duktig arvtagare också. Eftersom Vilja hade sin pappa med den här gången så fick han göra grovjobbet medan sysslade hon med sånt som hon är jättebra på: Att hoppa från taken... Tjoff rakt ner i den djupa snön. Å hur hon då tar sig därifrån kan man ju fundera när hon är så djupt ner att bara översta delen av mössan syns. Ser ut som om hon typ crawlar och simmar hundsim. Nå men det funkar ju. Fram kommer hon. Som en ekorre tar hon sig upp igen på stegen. Åsså tjoff så är hon borta igen.
Ser ni på bilden här under?
Det är min grillplats. Mitt favoritställe under hela våren och under hela hösten. Under sommarn får myggen och knotten använda grillplatsen utan att jag är där och stör. Till höger på bilden syns soptunnan. Till vänster syns översta delen av hammocken. Det gäller bara att sätta igång och se till att den blir framskottad. Kommer att ta någon dag men det gäller inte. Jag vill ju vara där, då måste ju snö väck.
Jag hörde på tv för någon dag sedan, en man i snöröjningen som sa att det kommit 1,3 meter snö i vinter. Snöhöjden är ju inte riktigt så mycket, det har ju packat ihop sig något, Men att det är massor av snö behöver ju ingen fundera över. Å mer har de annonserat är på väg. Tydligen massor mer. Min snöröjare, Sune, han sa att han varit ut 23 gånger i snösvängen redan. Normalt är högst 19 gånger på hela säsongen.
Som sagt att det är inte klart ännu.
Pelargonierna i fönstret.... Det är inte det vackraste man kan ha på en fönsterbräda just nu. Men se nu är det dags att klippa ner och börja säga godmorgon. Våren kommer snart och då gäller det att vara nere i startblocken så man hinner vara med. Dessutom ska jag nog köpa frön nu så jag kan starta odlingen av palettblad.
Men som sagt, vackert är det inte just nu.
Ni minns kanske att jag tidigare berättat att jag slutade kunna äta efter att Kenneth dog. Allt smakade surt, härsket och allmänt illa.
Bara vita bönor i tomatsås och kanelbullar smakade som det skulle.
Nå men det har börjat reda upp sig. Det är som lönt att satsa på att laga mat när jag förstår att jag kommer att äta och inte bara rata. I går gjorde jag lite stekt lax, en potatisbakelse och en sallad på gurka, melon och ruccola. Men dra mej så gott det var så.
Jag tänkte här på morgonen att ibland får man tag i ett plagg som bara står sig. År efter år.
Det jag tänkte på just nu är min morgonrock. Jag fick den när jag fyllde år för länge sedan. En grön flees-morgonrock. Den ser ut som om jag aldrig använt den. Å ändå används den nästan varje morgon. Helt underbar. Lika fin idag som då, lika skön idag som då.
Jag skrev ju tidigare om jag skulle försöka förmå någon att köra upp ett skoterspår så vi kan ta promenader på annat sätt än efter den hemska landsvägen. Det har inte blivit än. Men kanske jag kommer mej för att be någon trampa mej en stig där jag och Mara kan gå utan att vara rädd att bli påkörd.
Jaha, Just det ja. Jag skulle ju bra skriva lite, lite innan jobbet.
Nu har jag suttit en god stund så nu blir det att raska på med sånt jag skulle göra innan jobbet. Duscha, kamma lugg och borsta en tand. Så måste jag även hänga morgonrocken med mera som jag har i tvättmaskinen.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar