För ett bra tag sedan var vi till Arvidsjaur. Jag och Inga-Lill gjorde en shoppingsväng. Det blev garn och mycket annat. Men jag ångrade så mycket att jag inte köpte en gammal sliten kökssoffa som jag såg på deras second-handbutik. Jag såg att den behövde mycket kärlek och mycket jobb för att den skulle gå att använda, men ändå... Den var så fin.
Men goda vänner är bra att ha. Tommy och Inga-Lill lyckades köpa soffan. Vet inte riktigt hur dom gjorde för när dom kom tillbaka efter helgen så var soffan såld men inte hämtad.
Nå väl jag vet inte om dom använde list eller hot. Soffan blev min..... Jippi.
Då var det nästa sak. Det var nästan 15 mil mellan mej och soffan. Det löste Tommy. Han tog den med när han lika så skulle mot kusten. Å hur han gjorde då har jag heller ingen aning om, den var nämligen för lång för hans bil. Men han löste det.
Efter mycket spackla, slipa och måla så var den nästan som ny. Volla.... På bilden har jag och Sara har just klätt dynan och Sara och Jazzo premiärsitter.
Den blev som en karamell vid mitt köksbord.
Kasper är en märklig unge. När han har somnat så finns det ingenting som kan väcka honom. Alla i hans närhet längtar till han slutar sova middag. Det är nämligen ett rent helve att få honom vaken. Man får hålla på och joxa, killa, dra, leva om, prata med, sätta upp och alla andra knep man kan komma på för att han ska vakna. Det går dåligt ändå. Å man känner sig som en barnmisshandlare, man lider med grabben.
Här på bilden är det annat som gäller. Fast det var fullt ös i vårat hus så somnade Kasper och hans farfar utan besvär på golvet bland lekande barn och trampande vuxna.
Det här en småkul bild. Det första jag tänkte på var: Kommer Elis att se ut som de andra två när han blir vuxen?
Alltså jösses vad lik dom är varandra, Jimmy och Kenneth.
En vanligt lunchbild någon helg hos Lundgrens.
Något barn på rymmen, hundarna tigger, Kasper har ätit färdigt, Elis grillar sig en korv, Kent diskar. Man löser världsliga problem och tårarna svider av röken.
Jösses vad jag blir glad åt minnet. Hur det är att ha samtliga här samtidigt, alltså inte av röken.
Här är det byggnationer på gång. Med liv och lust. Pussel, stort pussel, eller stora bitar i allafall. Ingen risk att man sätter någon bit i halsen och kvävs, eller att man tappar bort någon bit.
Ska man skjutsa mina barnbarn på fyrhjulingen gäller det att man har platt mage och långa armar. Tur dom bara är tre ungar och att en i gänget har platt mage.
Eller så får man göra så att man lånar armar av någon annan. Kent håller i gasen och Elis styr. Visst ser Elis helnöjd ut?
Den här bilden är från när vi åt ute senast. Kycklingburgare. Supergott. Bilden är på kockan, det fanns en kock också men han blev inte med på bild.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar