Ljuger du eller skojar du bara?

Men äntligen. 

Äntligen kom jag på hur jag skulle få bort den dubbla radmatningen. Det har gått flera kvällar som jag försökt. 

Såg ju inte klokt ut. När jag skrivit sju meningar så var inlägget 2 dm långt. Så kan man ju inte ha det.

Men nu är det löst.

 Ibland drar man en lögn. Inte för att det egentligen behövs mer bara för att man inte vill berätta sanningen, eller så är det så enkelt att man inte vet vad som är sanningen. Så blev det för mej för några kvällar sedan. 

Den dagen, efter middagen så kröp jag upp i soffan och skulle titta på Nyheterna på TV.

Så ringer mobilen. Satt mej upp och svarade.

Det var Kent.

- Hej hur är det? Är du hemma. Vad gör du?

- Jodå det är bra. Jag är hemma ser Nyheterna på TV.

- Jaha du, se det tror jag inte på. Jag och Vilja står bakom din dörr. Har knackat och ropat i brevinkastet så alla i trapphuset har hört. Jag tror du sover. 

-Skulle jag? Nähä, inte då.

Klart jag sov för inte var det då några nyheter på Tvn längre.

Men som sagt, inte var jag villig att erkänna att jag somnat. Så knasigt. Var bara att ge upp försöket att ljuga, för när jag passerade spegeln i hallen var det bara konstatera att mascaran satt på kinden och mitt hår, det såg ut som hon som Tomten skrämmer med en spindel på julafton.

Så vem som helst som sett mej fattade ju att jag ljög eller nåt....

Det var ju himla tur att jag släppte in Kent och Vilja för de hade med sig en chokladkalender med vuxensmak. Goa små rackare

Ska man nu hålla sig från folk allt man bara kan så är det bara göra så. Å jag som är pensionär gör vad jag kan för att inte vara den som sprider smitta.

Då är det tur man kan syssla med julpyssel. 

Blev ett väldigt kort inlägg ikväll.

Men nu vet jag hur jag ska skriva utan dubbla radmatningar så jag tänker skriva snart igen. Har så mycket som bubblar upp i mej som jag vill skriva om. Men det får bli nästa gång.

Ha det gott alla och var rädd om er.