Nissespratt.

 Ni har väl hört att nu för tiden är det väldigt vanligt att det flyttar in en nisse i folks hem så här före jul?En nisse som hittar på bus på nätterna. Som att vira toapapper runt granen, byta ut toapapper mot glitter på toaletten, sätta upp postitlappar i hela köket, kräva att få pepparkakor.................. ja ni fattar.

Ja jag förstod att ni hört.

På något sätt trodde jag att det bara var där det bodde barn som detta fenomen skedde. Men se inte är det bara hos barn.

Här hos mej finns det ju bara jag, trodde jag.

Men likafullt så är det någon (Nisse naturligtvis) som knyckt en pusselbit , en bit  ur varje av de två sista pusslen. Alltså två bitar. De var nya. Jag är ju så noga medan jag bygger. Dammsuger inte, har inte långärmade tröjor som bitarna kan fastna i, men vad har det hjälpt.

Jag tror jag blir tokigt.

Fattar ni att jag har sökt?

Nå men jag har inte gett upp. Går omkring med blicken i golvet hela tiden. Känner men som en detektiv med förstoringsglas och pipan i mun. Sök, sök, sök. De bara måste finnas någonstans.

Till och med att jag har planer att sitta uppe någon natt, hela natten, bara för att se om jag kan få se en liten skymt av min sambo.

Nä nu skojade jag. Skit samma om det bor en nisse här, viktigare med skönhetssömnen. 

Han har kanske börjat spara till ett eget pussel.

Undrar om jag skulle sätta upp en lapp: DU, NISSEN, DET KOMMER ALDRIG ATT FUNKA. BITARNA KOMMER ÄNDÅ INTE ATT PASSA MED VARANDRA. 

OM DU VILL HA ETT EGET SÅ KAN DU FÅ ETT AV MINA PUSSEL...

Nu ska jag återgå till efterspaningar efter mina pusselbitar.

Ha det gott alla och var försiktiga.