Sommaren 2018... Till idag alltså.

Men det är inte sant va länge sedan jag skrev.
Har inte haft den minsta lust.
Men just nu när alla andra Svenskar verkar bänka sig framför tv-apparaterna för att se fotbollsmatchen, då kom min lust att skriva, så det blir fotboll på radio för mej.

Jag trodde jag skulle skriva när vi just kommit hem från den skojiga veckan på Kos.
Blev inte.

Trodde jag skulle skriva efter helgen när Sara och Karin varit hit och sorterat Jimmys alla saker. Den boost de tjejerna sprider kring sig är bara så härlig. Där sitter det inte fast. Men inte blev det skriva då heller.

Midsommarhelgen i Jäkna. Full av energiladdning. Men inte blev det att jag skrev då heller.

Men himla trevlig hade vi.

Inte skrev jag efter att jag varit på Viljas skolavslutning eller när jag varit på kalas hos Kasper.

Kasper 9 år. Grattis fina grabben.

Jag har inte skrivit om alla mina försök att bli klar med min jägarexamen. Mycket har gått bra men fortfarande är inte allt klart. Den där stora bössan, den man jagar Älg med, den var alldeles för stor så den har jag fått låta bygga om för att överhuvudtaget klara av att skjuta med den. Precis det momentet att skjuta upp för högvilt är fortfarande inte klart. Men snart så. Här en bild på Carl-Jacob som är en av de som hjälper mej att lära mig skjuta.

På jobbet så har denna bild prytt väggen under juni. Jag tror att alla som vet vem Vilja är har kommit och frågat om det är mitt barnbarn på almanackan. Likt, jo mycket... Men det är  inte Vilja.

På mitt köksbordet under den stora duken ligger ett väl dolt pussel. Alltid. Så fort det är klart så kommer det ett nytt.

När det kommer gäster som är särskilt sugen på att pussla så rycker man bara duken...... Tada... Går hur bra som helst att bjuda på pussel till kaffet.

Förra lördagen så ringde Britt-Inger. Min kompis ända sedan vi gick på lekskolan. Hon hade parkerat bilen nere vid vägen och ringde därifrån. Hon frågade om jag ville följa på Bilbingon i Heden. Men att jag ville. Tacka för det. 

Visserligen hade jag varit med jaktlaget och städat så jag luktade både skog, svett och myggmedel. Satt faktiskt och tyckte lite synd om ensamma mej just då hon ringde. 

Så lyckat allt plötsligt blev. 

På tre minuter så hade jag tvättat håret och bytt kläder.

Så himla kul. Kul att hon ringde, kul att spela bilbingo, kul att hon sedan stannade på te, äggmacka och pussel.. 

Att jag inte vann något gjorde inte nåt. Jag var som alldeles hög av lycka i bröstet bara av att få en kväll med Britt-Inger. Ohyggligt sällsynt, minns inte om vi någonsin suttit på tu man hand och pratat sedan vi blev vuxna och skaffade familjer.

Men nu har det hänt.

Jag har ju inte skrivit om Mara och hennes operation. Jag hittade knölar i hennes juver vid påsk. Eftersom hon löpte då och det är stor blödningsrisk när hon löper så blev det att vänta med operationen till i början av juni.

Operationen gick bra, de förhatliga tumörerna är borta. Det var en stor operation som nästan knäckte både mej och Mara. Tur att personalen på Lapplands djurklinik kan ta hand om sjuka djur och deras oroliga djurägare. De har ställt upp så himla bra. Mara blir mer och mer lik sitt tidigare pigga, goa jag. Jag tror att det kommer att sluta bra det här.

Jag har sagt tidigare: Jag vill inte vara med om en sommar till. 

2015: Bonzo blev sjuk och jag blev tvungen att avsluta hans liv. 

2016: Jimmys kamp mot cancern var över. 

2017: Kenneths hjärta orkade inte mer.

Nu 2018: Mara som fått kämpa med sina tumörer och sin gigantiska operation. Å som grädde på moset har jag blivit varslad på jobbet. 

I höst jobbar jag min sista dag på Röda Korset........... Obra.

Nog känns det tur nu när jag läser något av  allt vad jag har gjort, så mycket positivt som hänt i sommar att jag har det att väga upp det som inte känns så muntert.

Gäller att fokusera framåt och uppåt.

Semester om två veckor. Semesterresa med Inga-Lill att se fram mot, bland annat.

Nu känns det som om jag strax ska ge mej med skrivandet. 

Vårt svenska fotbollslag  verkar behöver mitt stöd nu till andra halvlek. 

Hejja, hejja...

Dessutom sitter Mara här och säger att jag är sen med hennes middag.

Hihi. Skärpning matte.

Ha det gott alla