- Absolut, klart jag vill. Vart ska vi då?
- Fatmomakke
- ????? Hade jag aldrig hört talas om.
Inga-Lill som hade kläm på saker och ting sa att det låg i Vilhelmina fjällvärld och var ett kyrkställe. Ett kyrkställe där både nybyggare och Samer träffas. Inga-lills föräldrar hörde till alla människor som tog sig till Fatmomakke och firade midsommar, förr alltså. På det hade hon svartvita bildbevis hemma. Vid det här laget vet vi att det var midsommar 1956 de var där..... Ett litet tag sedan.
Dessutom visste hon att det låg vid Marsfjället..... Aha, det kände jag igen. Bernhard Nordhs böcker om nybyggarna i Marsliden kände jag till.
Så vi satt oss och googlade. Hittade en kille som hyrde ut stugor i Marsliden och vi hittade att det gick landsväg dit, så vi bokande stugan direkt då i februari.
Sen har jag nog funderat både en och två gånger om det verkligen kunde bli nåt skoj med det här. Jag såg mest bara skog och mygg, å det har jag ju hemma. Men det är klart behållningen blir ju att jag och Inga-Lill fick var tillsammans några dagar.
Tänk va tur att det inte blev skog och mygg.
Vi har haft en underbar semestertripp i Inga-Lills nya bil. Hon har kört och jag har varit kartläsare.
Den lilla stugan till höger har varit vårt hem i några dygn. Fanns allt vi kunde tänkas behöva, rent och gediget, hemtrevligt.
Vi har ju inte tillbringat så mycket tid i stugan. Lite enklare måltider, spela kort, sovit och blivit serverad av vår herre en häftigt åskoväder. Då åskan gick som värst så var det skönt att sitta i stuga och inte gett sig ut på fjället med tält och sovsäck. Det blixtrade lika fint i alla väderstreck.
Vår stugvärd ordnade ett möte med Mårten. Mårten är en ättling till Brita och Lars Pålsson, huvudpersonerna i Böckerna om nybyggarna i Marsfjällets skuga. Han berättade och visade. Vi fick lära oss på ett mycket underhållande sätt hur livet var för de första nybyggarna där. Mårten han var en pärla att träffa på.
Så har jag fått var i Trappstegsforsen. Det är ännu häftigare än vad någon bild kan visa.
Dessutom blev vi sittande på första parkett när ett nytt åskoväder rullade de in. Men vi satt inomhus och mumsade på vår lunch just då. Vi blev inte ens blöt. å maten hann vi få innan blixtnedslaget som tydligen tog ett hus i närheten och på samma gång då även strömmen. De som kom efter oss i matkön blev utan mat.
Så var det då Inga-Lills Fatmomakke.
Det blev en otroligt trevlig vandring vi gjorde. Med kyrkvaktmästaren som Guide så fick vi se och lära oss så mycket. Där var det kåtor och kyrkstugor blandat om vart annat. Många används än idag på just midsommar. En vanlig kyrka och Frälsningsarméns kåta. Så mycket att titta på och så många historier som finns sparade.
Efter den dagen och den rundturen så var vi ganska möra i hela kroppen. Men nöjda.
Dagen efter det så hade vi fått tipset av stugvärden att fara upp till Stekenjokk.
Men alltså, den dagen slår nog det mesta man upplevt. Vid första inblicken så handlade det om kalfjäll, husbilar och gräsligt mycket turister. Men vi testade att köra lite längre bort på fjället. Plötsligt var det bara vi, ett kalfjäll, en strålande sol. Vi hakade på oss ryggsäckarna och begav oss iväg ner till en bäck en bra bit från vägen.
Hade det varit ett vanligt år så hade det inte gått att gå dit. Vi gick över myrar i sandaler och det bara knastrade runt fötterna.
Väl framme så fick vi en underbar dag med att plocka sten, fika, sola, bada tassar och njuta. Inga-Lill hittade en liten forell i en snart uttorkad bäck som hon försökte klura ut hur hon skulle klara att rädda. Men utan håv och nåt att frakta den i så fick hon bekänna sig slagen av Moder Natur.
Vi hade det varmt men med en hög klar luft, inte en knott, mygga eller bräms såg vi till på hela dagen.
Den dagen kommer vi att minnas länge. När vi sen på kvällen for hemåt igen så log vi när vi såg alla dessa turister som samlats på samma ställe. Så dumt. Fjället är ju hur stort som helst.
Men som allt så finns det ju ett slut på det hela.
Jag kom hem igår. Nöjd och lycklig.
Det jag var lite rädd skulle bli en resa med mycket skog och mycket mygg. Jag hade jättefel. Visst har jag sett skog. Men inte ett mygg eller annat flygfä, det har ledigt gått att ha fönstren öppna hela nätterna i stugan utan en enda insekt. Vi har träffat på mycket trevliga människor och fått uppleva så mycket trevligt.... Å så har jag ju fått umgås med Inga-Lill.
Hos mej har jag inte drabbats av den knastrade torra gräsmattan som man ser lite varstans i Sverige. Nä nog blir det att klippa gräs idag.
Men först ska jag på Barnfestival i Alträsk.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar