monikas funderingar: sommar, sol, väldigt torrt och varmt.

Törs man ju knappt säga, men lika fullt gör jag det.
Äntligen inte brassande sol idag.

Det är ju fortfarande lika varmt men ingen sol. Nu väntar vi på åskan som de lovat.
I gå,r mitt i allt det heta och soliga kom det ett liten moln inseglande som innehöll regn. Det regnade säkert 1 ½ minut. Evigheter sedan sist.
Jag stod ute på altan och andades och njöt. Men poff var det över och det soliga fina vädret var tillbaka.
Om det nu kommer åska idag så håller vi tummarna för att det kommer en massa regn också. Inga fler bränder i vårt land tack.
Den här veckan har varit tuff. Min kortisonbehandling vs diabetes tillsammans med hettan har inte gillat varandra. Jag har haft det riktigt tufft.
Till en början så var det ju sömnlösheten som jag trodde var värst. När jag till sist, efter några vakna dygn somnade och sov från 16.00 en dag till 07.00 dagen därpå trodde jag att det skull reda upp sig. Men se icke det.
Jag har pendlat mellan skyhöga värden och jättelåga värden. Försökt reglera med mat och insulin men det har bara farit åt fanders ändå.
Till exempel igår, jag vaknade kl 4 och låg på 2, åt och somnade om. Vaknade kl 7 och mådde bra, fina värden.
Efter kaffet och morgonmackan så blev jag så himla trött och somnade om. Försökte att kliva upp flera gånger men kunde inte hålla mej vaken. Kollade sockret kring 12, då låg det på 27. Obra. In med mera insulin, efter 2 timmar låg jag på 4. Då var jag u tvungen att äta. Efter 2 timmar till låg jag på 21. Suck..
För er som inte är införstådd med hur det är att ha Diabetes kan bara lämna det åt sidan. För er räcker det att ni läser: Det bara jävlades.

Men det är klart att det finns fina stunder sedan jag skrev sist också.
Jag och "Sparrisarna vid samma bord" har hunnit på Café Rävasten och ätit sparrispajen. Gott och väldigt trevligt.

Linda och hennes kompisar gick ihop och grillade en kväll. Å som en prinsessa fick jag haka på direkt efter jobbet. Somrigt, gott och härligt.

I onsdags var det dags igen. Den här gången skulle delar av gänget till Pinchos i Luleå och äta. Jag fick igen följa. Så skojigt och så gott.

Det här är en typisk bild på Mara i hettan. Det gäller att göra så lite som möjligt, men de där jädra trastarna måste ju hållas lite kort. Så om man sitter på vakt så törs de inte komma nära.

I gårkväll blev det en sväng ner på Boden Alive för mej och Vilja. Jag försedd med spruta och mat för att försöka hålla värdena i schack. Det gick bara fint. Vi hade himla skoj.