Den ena i en påse som någon skänkt till Röda korset
Tänk att man kan göra så små drömfångare. Underbar om du frågar mej.
Det andra smycket, en ring, satt på en kund. snabbt så bad jag att få fota hennes ring.
Hon berättade att det var från en porslins-servis som hon hade som barn i sitt dockskåp. Äkta Rörstrand. Visst är den fin.
Samtidigt stod en annan kund och funderade om hon inte var rädd att den skulle gå sönder, varför hon inte var mer rädd om den än att ha den på ett finger. Då sa ringägare: Varför ska den fortsätta bo i en ask och aldrig synas. Nä då är det bättre att använda den så länge det går.
Men vad jag förstår hade hon haft den länge på fingret utan att den gått sönder...... Rörstrand kan sin sak.
Igår var det födelsedagsfika hos Sara. Jösses va mycket gott fika där fanns. Sara gillar goa bitar med choklad. Jag också.
Grattis på sig lilla födelsedagsbarnet
Trevlig, helt enkelt.
Hmmm. Kenneth måste ju också ha fyllt år sedan jag skrev senast. Våffeldagen. Just så var det. Det var den lördgen jag jobbade. Många våfflor, många fina människor kom hit.
Det där med barnbarn är ju verkligen ett trevligt inslag i mitt liv.
Några bilder från senare tiden.
Vilken underbar bukett med härliga ungar..
Två-dagars droppet har jag hunnit med sedan sist. Den här gången var det en trist upplevelse. Jag var nog lite mottagligre än vanligt vilket gjorde att det var en ohyggligt jobbig resa tillbaka.
Zoombie.... Vet ni de som brukar avbildas så här...
Precis så har jag känt mej.
Men det är över för den här gången, nu är livet åter där jag var innan droppet.
Tror jag slutar skriva här.
Det som återstår att skriva om är väldigt mycket kämpande med olika krämpor, Kenneths kommande operation och annat skit. Jag skrivet inget om det. Det är bara sånt vi måste ta oss igen, dag för dag bara.
Nu ska jag gå en lång skön promenad med Mara.
Sen står det jobbelijobb på agendan.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar