Jag bestämde att jag skulle umgås med mina barnbarn en dag under deras sportlov... Om de vill det alltså. Det ville dom..Vi bestämde att tisdagen (i morgon alltså) blev en bra dag. Jag ledig och ungarna hade blankt på sin agenda.
Sara ringde i vecka och undrade om jag kunde tänka mej att ta med barnen på Nerf-någonting på sporthallen i Öjebyn.
Jag litar på Saras omdöme. Hon vet säkert vad detta Nerf-nånting är. Så visst... Absolut.
Okey då lägger jag fram 3 lämpliga vapen så har pojkarna och till Vilja också sa Sara...
Hjälp.... Men som sagt jag litar på Saras omdöme.
Jag var tydligen för gammal för att få ha vapen....
Ja jösses va spännande det här kan bli.
Som sagt i morgonkväll vet jag vad Nerf-nåt var.
Ser ni nocken på min pysselstuga där till höger i bilden?
Hösten för några år sedan tyckte jag att den stugan stod alldeles för nära vårt hus. Det var den hösten vi hittade björnbajs alldeles bakom väggen. Men se tänk, nu plötsligt så tycker jag att den ligger väldigt långt bort. Det är fortfarande minst 120 cm snödjup hela vägen dit, men det är där som jag har mina påsksaker.
Tror inte det blir aktuellt försöka ta mej dit. Jag har löst problemet på annat sätt.
Köpte lite att göra påskigt av. Det är ju inte så himla viktigt att göra så speciellt påskigt till påsk, då är jag ganska säkert inte hemma. Men nu vore det som mysigt med lite vårigt, påskigt på köksbordet.
Så nu blir det att skapa lite här i eftermiddag. Känner att det kliar i fingrarna.
Sist jag skrev så hade jag ju drabbats av hälsporre.
Det hade jag nu inte. Det kallas gärna i vanligt tal för hälsporre men det heter nåt väldigt konstigt på latin. Men i allafall går det ut på att senan mellan vaden och stortån brister under hälen. Å det gör väldigt ont. Länge, länge, väldigt ont.
Jag har varit på vår eminenta Bodenbutik: Boten. De har gjutit en specialsula. Som sagt det gör fortfarande ont men om jag är flitig att använda skor där min sula passar så blir inte lika ont.
Jag har varit på hockey några gånger sedan jag skrev sist.
Det går ju spännande bra för Boden hockey.
Det här var pausunderhållningen en av gångerna.
När jag var barn var jag jämt på hockey. Hade som inget val. Brukar säga att jag växte upp i snödrivan bakom korvgubben.
Tro inte att jag inte ville vara där, jodå jag hade hur kul som helst.
Pappa var lagledare i Öjebyns hockeylag. Som lagledare ingick det bland annat att ta bilen och köra upp till Boden och hämta de som låg i lumpen, så de kunde spela, sen var det att skjutsa tillbaka efter matchen. Bland annat som lagledare gör.
Min mamma var också delaktig, hon serverade varm svartvinbärssaft till spelarna i pausen. Lagade matchkläder och sånt. Mamma hade nog gärna sett att även jag drack varm svartvinbärssaft, men där gick gränsen. Vill fortfarande inte ha varm svartvinbärssaft, hur mycket jag än fryser.
På tal om underhållningen här ovanför som Vilja och Linda stod för, så kommer jag ihåg när mamma skrev i annonsen som stod i Piteå-Tidningen inför en match:
- I pausen underhåller Rolba.....
Det var den nya fina ismaskinen.
I familjen Rutström var det nåt vi ofta skrattade åt...
Strax innan jag satt mej för att skriva blogg så kom jag på att jag ville ha kaffe och en skorpa.
För ett tag sedan så köpte jag nyttiga sockerfria skorpor. Då när jag just köpt skorporna så smakade jag. Å fy så dåliga, dessutom var jag tvungen att låta de doppas länge i kaffet för att kunna bita sönder dom.
Så jag svepte iväg skorporna i soporna men behöll en åt Mara. Men nu får jag göra om det. Bara fiska upp dom igen. Det var ju som att ge Mara ett tuggben. Så smart, jag tror hon höll på i tre minuter innan hon fick död på skorpan. Nu blir det underhållning åt vovven.
Nä nu tror jag att jag ska göra nåt...... Påskarrangemang, fiska upp skorpor ur soporna, kolla om jag har annan skorpa till mej. Eller så går jag bara ut och sätter mej på renskinnen och njuter av den sol som kämpar så härligt genom snöfallet.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar