Minisemester - Minnenas resa

Hela vintern har vi pratat om att vi ska fara upp till Sjuggejaur och till Murjek. Ställen som är fulla av minnen, både för mej men framför allt för Kenneth. Han har haft sin släkt där, släkt som inte längre är i livet, och han har även bott där.
I går på Kristihimmelsfärdsdagens morgon packade vi en picknickväska och så dammade vi iväg.
Vädret var helt perfekt, molnigt och lite lätt duggregn ibland.
Trafiken är ju ett kapitel för sig där ute i glesbygden. Kl 9.00 mötte vi Murjekbussen. Kl 12.00 mötte vi en motorcykel. Kl 13.00 mötte vi en bil och en halvtimme senare mötte vi en timmerbil. Efter det så började vi närma oss bebodda trakter så då blev trafiken tätare och tätare.
Vi såg både renar, älgar, rådjur, skogsfåglar och även en kungsörn. Klart att vi ville se en björn men så blev det inte.
Vi körde runt i Murjek och kunde konstatera att det ser fortfarande ut som om byn lever. Men jösses va mycke hus som var borta. Rivna.
I Sjuggejaur var det sig också ganska likt sedan vi brukade vara där. Inte riktigt förståss, men nästan.

En sväng förbi badplatsen gjorde vi. Jösses va liten den såg ut. Men så kul våra barn haft där.

En kaffepaus blev det vid en av Åkes (svärfars) favoritplatser. Jaktkojan utanför Murjek.

Inte så svårt att se att det är en jaktkoja. Eller hur?

Min jobbarkompis Leila sa att man ska passa på att äta av vårens knoppar. Till kaffe blev granskotten en superhit. När jag var klar så fanns det nästan inga knoppar kvar.

På ett ställe så var jag övertygad om att vi inte skulle ta oss fram. Vägen var egentligen inte kvar, bara spåren efter en väg som funnits en gång. Tur vi hade en duktig chaufför=)

Efter den bedrövliga vägen kom vi fram till en underbar plats: En fiskestuga vid en vacker sjö. Dit hade jag aldrig varit tidigre. Kenneth hade följt sin pappa dit. Åke hade varit med och byggt stugan. Den var som en karamell. Mysig och otroligt välhållen. Där har ingen varit och sabbat.

En kaffepaus blev det vid vackra Råneälv. Bonzo var naturligtvis intresserad av vad Kenneth hade till kaffet.

Och under hela resan satt jag och stickade. 39 mil körde vi, så nu är Charinas sockar klara.

Som sagt en underbar dag och en underbar resa och vem vet om vi någonsin gör om den. Men ett fint minne blev den.


Ha en bra kväll alla.